Sköna tisdag

Höst och regn är här! Klott och rapa! Halleluja! Varje stallägares dröm.
Men även om det öst ner vatten flera veckor nu, har vi relativt torra hagar endå, så våra hästar behöver inte stå i gyttja dagarna i ända, så det är ju himla bra!

Igår sprang den svarta omkull mig igen, förbenades krake. Hennes syster hoppade ut via grinden så plankan slog undan mina fötter så jag trycktes ner i gyttjegropen, med den påföljden att den svarta klamsade över mig samtidigt som jag fortfarande höll i den tredje hästen i grimmskaftet, mycket på samma gång. Jag klarade mig bra trots allt, fick ett tramp i skallen och ett tramp på skinkan och det tredje trampet på ryggen. Hästar är så ljuvliga.
Och jag var full med härligt klott, upptäckte sen senare på föräldraföreningens möte att min huva var full med rapa. Hm... Bra klassrepresentant jovisst...

Jag försöker sko mina hästar. Mina två valacker är sådana gentlemän så de väntar tålmodigt på mig när jag svettas, pratar för mig själv, lyfter och mäter och kollar och lyfter igen och raspar och filar.
Idag sket det sig, min häst var Jesus sjäv, men fan hans hov, eller fan hans hovslagare dvs mig som inte kan få till det. Snett och hemskt och skon stickte ut flera hundra meter på vänster sida och sömmarna bara krökte sig och jag slog mig på tummen. Nu går han med tre skor. Min sko ligger i skolådan.

Min Lebrius är så fin. Härliga knäppgök! Imorgon är det dags för hoppträning igen, sist skulle vi rida utan stigbyglar, jag sa hejdå till magmusklerna och bet ihop. Han är så obekväm, usch! Därför tänkte jag att vi satsar på hoppningen istället! Men han verkar ha ett bra öga för hinder. Han tittar och hoppar med försiktighet.

Renoveringen av huset framskrider. Mitt fina badrum borde bli färdigt denna vecka och shiet va fint det blir, mitt blåa golv!! Namnam! För den som inte vet ska vi flytta till Åminne så snart huset är färdigt, 10 meter från stallet, bladi najs!

Min Melker (1,5 år) är galen, på riktigt en argbigga. När han inte får som han vill, går han bärsärkargång och mördar allt i hans väg. Anger issues? Hur får man det att sluta? Min smartphone har åkt i golvet ett par gånger.. Men annars är han ju givetvis min lilla prins. Givetvis.
Jag har börjat sätta honom i skamvrån, fungerade på barn nr 1.

Imorgon är det dags för Fölis (hingst, 4år) första hoppträning, spännande, har hoppat med honom två gånger! Jej.

Tjingeling!!

Veckan som gått

Förutom det ordinarie stallsarbetet och skötseln av min son Melker har jag haft en fullbokad vecka.

Brukar väl vara så innan man får semester?

Måndag kväll kl 18.30 höll jag träning vid Åminne, likaså tisdag kväll kl 19 och jag red även en kunds häst timmen innan kl 18.

På onsdag förmiddag byggde jag fälttävlansinspirerade banhoppningshinder då jag hade 6 kunder på kommande till kvällen, då jag ordnade träning i terränghoppning. Mellan varven hann jag ut till villan några timmar för att sedan åka tillbaka till Åminne för fälttävlansträning kl 19. Innan allt detta körde morsan och jag ut ett partytält till Tullmagasinet (ja vi hyr ut tält också..) Svettigt värre. Det tar oss knappa timmen att sätta upp tältet på 5x8m.

Klockan tre var det dags att fira sötnosen Corinne som blev ett år.

GRATTIS SÖTA RINN RINN!!


Jag är så stolt över min sons uppförande.. snälla och lugna tag var det ja...




På torsdag var det dags för höbärgning. Men innan det... Huhu.

Våra beteshästar hade rymt a la Mulle Mustang...




Fast vi hade ju tur i oturen då vi har såna vänliga fyrbentingar så de hade sjäva traskat in på den tomma ridplan. Men vi fick i alla fall sätta igång och reparera stängslet. De hade både bete och vatten så inte förstår jag varför de sökte sig ut. Men hästar är utrustade med egna hjärnor så...Jag tog tag i ledar stoet och traskade iväg till betet med 7 ungdjur i släptåg, mysig känsla när de dundrar iväg ut på betet.

Efter det åkte vi till Tullmagasinet för att plocka ner tältet som vi lade upp igår, sedan åkte vi med ytterigare 2 tält till en familj som ordnar bröllop på lördag. Jag åkte tillbaka till Åminne för att hämta ytterliga bord och bänkar till bröllopet.

Strax därpå åt vi en snabb försenad lunch och vi styrde kosan mot höbärgningen.






Jag hann plocka balar i ca en timme innan jag måste susa iväg på nästa uppdrag, Match Show i Esse. Det evenemanget tog ca 3 timmar och jag åkte direkt efter det ut på ängen för att fortsätta höbärgningen. Gänget hade varit otroligt duktiga. Vi blev färdiga strax före tolv på kvällen.. gissa om man var lite slut..



På fredag förmiddag höll jag en privat träng vid Åminne kl 10 och vid lunch var det dags att höbärga nästa äng. Men jag kan lova er! Vi har så fint hö, vår egen bonde kan nog det här med hö! Hästarna kommer att svälla på direkten! Vi blev färdiga där runt fem tiden.

Det var den veckan det.

Har säkerligen missat något men det är helt ok tycker jag med en sådan vecka bakom sig och 30 graders värme.

NU TAR JAG SEMESTER!!

Börjar med en trip to IKEA..

Fredagsförmiddag from hell!

Åå den fredag förmiddag!

Denna perfekta dag inleds med ett samtal, en häst är lös och inte varsomhelst, utan på andra sidan staketet, på pälsfarmen. Jag börjar traska i två meter högt gräs och hästskrället gör tvärtom och springer iväg. När jag går tillbaka ser jag att två andra hästar skrotat stänglset så det får jag fixar senare. Hästen som varit lös brakade in i sin hage igen så hon är nu på rätt sida om stängslet.

Jag tar in dom två hästarna som skrotat stängslet och börjar reparera. Jag kör dit med hjullastaren, nya stolpar och jordborren. Men jordborren vägrade starta och jag drog och drog och svor och drog och nej. Nå tillsist kom fanskapet igång och jag började borra. Men där var så bergigt och stenigt så det gick verkligen inte så bra. Då gav jag upp, behövs en karlakarl för det här. Skiter i det där tillsvidare...

Då fick jag en annan idé om att jag skulle klippa gräset här på Åminne med en gräsklippare som vi drar med traktorn. Men traktorn vägrade starta den också, så något klippt gräs fick jag glömma.

Men då fick jag även en annan ide, jag ska harva ridplan istället. Då fick jag söka efter den andra större traktorn, men jag hittade den inte! Då plötsligt insåg jag att den stod nere vid vattnet, då man hade sjösatt en båt vecka innan. Jag gick ner och mycket riktigt, där är traktorn med båttrailer.
Oj vad den traktorn var sur när jag skulle starta den, jag tänkte men alltså det kan inte vara sant, skit vad allt bråkar! Jag pumpade lite bränsle och sen startade den, surt och trögt, men den kom igång!
Nu ska jag ju alltså då "bara" få av båttrailern, men där sprack mitt annars så hetsiga humör!!
Vissa saker ska tjejer bara inte behöva göra!! Jag gav upp.

Allt som jag tänkt fixa denna morgon sket sig så in i helvete!

Då åkte jag hem och klippte gräsmattan i rapidfart, i arg hetsig fart.
Och snyggt blev det!

Rita en fredagmorgon på ranchen

Mitt livs träningsvecka!

En vecka i juli åker jag med min häst och syster med sin häst ner till Lund, Flyingehus, för att träna fälttävlan.

Vi kommer att bo på Flyingehus som ägs och drivs av Pernilla och Ted Velander. Hästarna har tillgång till både box och hage. På kvällarna ordnas middagar med både deltagare och tränare.

Måndag och tisdag är det dressyrträning för Kurt Carstensen. Kurt kommer från Tyskland och är dressyrdomare, samt rider själv svårdressyr. Han anlitas flitigt av svenska fälttävlansryttare. Han är känd för sin mjuka stil, hans vikt i "the basics" och han kan gärna sitta upp på din häst om det behövs. Ska bli otroligt spännande! Jag bara avgudar den tyska ridstilen och äntligen ska jag få chans att rida för en tysk igen!

Kurt Carstensen

På onsdag blir det hoppträning för ingen mindre än Peter Eriksson.  Ni vet, han som tävlade på hingsten Cardento. Han har deltagit i 4 OS och var med när det svenska landslaget tod silver i OS i Aten 2004. Peter Eriksson är känd för sin nogrannhet och tillåter inget slarv. Ska bli hur roligt och spännande som helst!

Peter Eriksson och Cardento

På tordag och fredag är det fälttävlansträning. Vi tränar för en snubbe vid namn Ted Velander. Egentligen är det Jan Jönsson som brukar dra i träningen, men eftersom OS är på intågande, är det Ted Velander som hjälper oss denna gång. Ted driver Flyinghus tillsammans med sin Pernilla. Ted är banbyggare inom fälttävlan och håller träningar åt fälttävlansryttare.

Woop woop!

Veckan som gått

En fullspeckad vecka. Verkligen.
Vi började helgen med att ordna tävlingar lördag och söndag. Jag tävlade med tre hästar i hoppningen och alla gjorde bra ifrån sig. Hästarna var unga eller orutinerade så baserat på deras utbildningsnivå var jag mycket nöjd! Min unghäst hoppade riktigt bra, han tycks ha ett bra hinderhuvud. Låter toppen!
Sen på dressyren följande dag gick det inte lika bra, min unghäst tyckte att det räcker och kastade av mig. Nå egentligen hoppade jag av, för jag insåg att jag eventuellt minimerar skadorna om jag hoppar av i tid, innan farten hinner öka. Sagt och gjort, där låg jag och käkade grus.
I början på veckan var jag stel och krokig. Men efter en tid började det släppa.

Jag är på gång med Thunderbird som är på skolning hos oss. Han är en riktig mysig och snäll kille, trots att han är en hingst på 4 år. Han är e Sternkönig.

En fin morgon fick jag gå och leta efter våra två 3 åringar som ansåg att gräset är grönare på andra sidan. Och visst hittade jag dem: powernappning på grannens äng...

Äntligen börjar allt torka upp. Även vår ridbana, härligt!!

Morsdag!

Vilken härlig dag det varit!

Jag har haft en halvtimme matpaus idag. På morsdag jobbar jag tydligen :)

Hela förmiddagen blev det ridning för hela slanten, 3 hästar.
Efter lunchen på halvtimme hoppade jag Pelle, ser ut att bli en lovande finnhäst.

Efter hoppningen fick jag höra att några hästar smitit, så nu blev det att börja reparera stängsel. Men innan det, gav jag vatten åt alla hästarna där ute. Nå, efter det så reperarde jag stängslet, var inte så farligt, behövdes inga stora pådrag där inte. Fixat på en kvart!

Sedan bestämde jag mig för att harva vår utebana, jag drog fram traktorn och backade för harvan. Lite knepigt att få på den rätt, men med envishet går det. Jag harvarde uteplan och den blir riktigt bra.

Sedan bestämde jag mig ytterligare för att plocka bort vinterns skräp, slitna gamlä brädor, järnskrot och diverse grejer. Jag hoppade in i hjullasten och påbörjade röjningen. Gick riktigt bra det också. Tur att man har en påskbrasa nere vid vattnet, så mycket lättare att städa undan gamla brädor då.

Snyggt blev det!

Därefter var det hästarnas tur. Några fick stanna ut över natten medan resten fick komma in, de unga hästarna får gärna för min del börja vara ute om nätterna nu, faktiskt en fördel nu då de ska ridas in.

Sedan upptäckte jag att min terrier ätit upp min hjälm!!

Hon har ju för fanken gnagat sönder den... voi voi...

Nå efter några svordomar blev det ett snabb besök till villan.

Jag hoppades att våra bryggor skulle vara iskick, och de såg faktiskt bra ut, titta här:

Denna brygga hade hamnat på snedden, men den kunde vi för hand dra på plats igen!

 

Vår söta bastu, som jag målade brun ifolsomras. Den var ursprungligen blå.

Nu sitter jag och väntar på mat från Korv Görans.

Mums!!

Den riktiga finländska gentlemannen

Jag fick höra en sån rolig historia igår...

Min syster åkte iväg på tävling, hon hade vår lastbil och bakom drog hon husvagnen. Ungefär 30 km från Seinäjoki, i en uppförsbacke, säger motorn pang och alla lampor i bilfan börjar lysa.
Så där stod hon, med lastbilen och husvagnen samt hästen, mitt på en sjukt trafikerad väg.
HUR sjutton ska man klara sig ur det här?
Nå hennes man åkte genast iväg med bil och trailer för att hämta upp dem och hästen och en annan person åkte för att ta hand om husvagnen.

Under tiden sitter syster och mor i lastbilen och väntar.

Plötsligt stannar en röd Volvo. Ut kommer en medelåldersman med en lonkero i handen.

Syster tänker liksom att "näää va nu då?" "Skulle sååå inte ha lust med en ´rätoan gambelan gobb´..

Nå, mannen ler, fortfarande med sin lonkero i handen, och frågar "-har e stanna, höhhöö?"
"-Jaaa he har no he..." svarar syster.
 Mannen flinar och säger
 -"Hmm, int sku do kona prov start så kan ja hör na liti huru e låter...?"
Syster provstartar utan resultat.
Mannen funderar och tänker.
"-Int sku do kona öppnin motorhuvin så kan ja skåda liti täär å?"
Mannen går till sin röda Volvo, öppnar bakluckan och drar fram en fet låda full med verktyg. Inte nog med det, men ut ur bilen kommer en kvinna, med kortkort, nätstrumpbyxor och två färger i håret.

Systern börjar nu liksom tappa lite tålamod...

Mannen skruvar bort en akkukabel, lägger lonkeron på marken och tänder en tobak. "såde, no ska vi låta e vil en stånd, så startar e no ska do si" Mannen skruvar tillbaka akkukabel och det sprakar och tänder till ordentligt då han skruvar fast kabeln igen. "Nåja, start no tå."

Lastbilen startar utan problem! Syster blir så glad att hon ger mannen en kram! Han skrattar och säger " Jaja, om du får problem me bilan i Seinäjoki traktin, så ere bara ti ring åt ****** *******.

Vi ska inte underskatta våra äkta finländska gentlemän, eller hur?

Fridaaaay

Ibland så glömmer jag bort min blogg. Ibland glömmer jag saker. Börjar jag bli dement?

Suspori som blev halt för två veckor sedan är nu helt frisk och jag har börjat jogga igång köttbullen igen. Förbannat vilken tjockis han hunnit bli på 2 veckor. Jag misstänker att han gått omkull i hagen då han plötsligt markerade på vänster fram. Plus att han var ordentligt styv i vänster sida. Men med ridning får jag honom snart liksidig igen. Bara man har en plan så löser sig det mesta.

Lebrius visade sig kunna hoppa också, under ryttare! Han hoppade faktiskt riktigt bra till och med. Fast svårt för mig, att rida och försöka hoppa en stor och vinglig dressyrkuse, då jag är van med korta kvicka speedråttor. När han blir stark nog att korta sig i galoppen kommer detta att bli riktigt bra tror jag!

Sen är det ju otroligt fascierande att träffa kloka människor, eller hur? Personer som är duktiga på sitt jobb eller de som bara helt enkelt har så himla sund inställning till hästeriet. Fantastico!
Mer sådant folk tack!

2 nya hästar har kommit till Stall Åminne, en 4 årig hingst som ska börja jobba och förberedas inför hans liv som kommande ridhäst. Med sig som stöd har han sin polare. Ska bli roligt att börja samarbetet! Bilder och mer information kommer säkert i framtiden.

Ha en trevlig helg!
/R

Jag listar

Det finns så mycket man vill ha. I ridsporten finns ett otroligt stort utbud, det är bara att välja. Plånboken är det enda som säger stopp, när det räcker. Jag kan tipsa om mina sidor som jag ofta själv besöker.

Fälttävlansskydd

Proffskydden har kommit i snygga färger. Enda minuset med Proffsskydden är att de är lite tidskrävande att sätta på. Men otroligt snygga om man tänker till lite med matchningen! En tävlingssäsong körde jag på vinrött med min Milky Way

Här på bilden tävlar vi med vinröda Proffessionals Choice fälttävlansskydd.

Min tröja är homemade. ;)

Jag brukar besöka denna sida också, men än har jag inte köpt något därifrån.

http://www.e-shop-direct.com/eshop/pikeur/

Ja kan också tipsa om bra hästtäcken.

http://www.stromsbergsgard.se/

Man kan också hitta bra grejer på www.hastnet.se, www.tradera.se eller www.blocket.se . Bara att sök och du kan komma över verkliga fynd!!

På tal om fälttävlansskydd, så kan jag verkligen rekommendera N.E.W skydden. Superlätta skydd som inte blir tyngre efter en tur i vattengraven. Otroligt lätta att rengöra och lägga på. Bra och slitstarka karborreband. N.E.W skydden är utrustade med en förstärkt skena frampå skydden, för att skydda hästen från slag. Sedan är det ultra ventilerade, ju mer hästen ansträngs destu mer ventilerar skydden. Spookey!

N.E.W

 

Här tävlar vi i Kiuruvesi, utrustade med N.E.W skydden.

Det om det :)

Ha en trevlig dag!

Susporis Lätt A debut

Före


Några extra kilon senare




En dag i taget, det räcker.

Vänd dig inte om och sörj det förflutna,
för det är borta.

Och bekymra dig inte om framtiden,
för den har ännu inte kommit.

Utan lev i nuet,
och gör det så underbart
att det blir värt att minnas.

Ja må hon leva

Igår blev min fina vovve 4 år!
Tänk vad tiden går snabbt...

Hon föddes den 17 april 2008.

Här på bilden bara nån vecka gammal.



Å hur kan man vara så söt?!

Jag åkte alltså till Sverige och tittade runt på hästar tillsammans med min vän. Inget hästköp blev det den gången, istället blev det en liten valp vid namn Duchess..
Det fanns ingen återvändo när jag såg henne för första gången, det var inget snack om saken. Hon skulle hem till mig!

Min Duchess är speciell på sitt lilla vis. Ni som känner mig, känner henne. Hon och hennes käppar alltså... ;) Varenda tävling ser jag henne sitta på bakknäna och flina till er människor, i hopp om att någon av er ska kasta käpp med henne.







Jag ångrar inte en dag! Hon är min kompis, alltid med mig. När jag väntade mitt andra barn var hon mitt säkra sällskap dagarna i ända. Hon var så sällskaplig att hon till och med blev skendräktig. Jag gick med min stora mage och hon gick med mjukisdjuret i mun :)



Hon är så snäll, hon älskar människor, speciellt män av någon anledning. Min systers man är hon speciellt förtjust i. Hon springer sulan efter han bil i hopp om att få åka med.



Min fina sötnos, grattis på din dag!!

Våren är typ här!

Det här med arbetsro..

Har suttit i flera timmar och ritat hoppbanor. Inte lätt då man har en son på lite över ett år som utforskar allt! Jag mäter med linjal, springer därefter efter sonen som satt sig i wc byttan, fortsätter med mitt ritande och tänkande men måste snabbt avbryta då han har öppnat kylsåpet och leker med ketchupflaskan. Han börjar bli duktig på det här med att öppna korkar... Så har vi hållit på i tre timmar, och inte nog med det, men när jag började skissa banorna på datorn, ja då säger datorfanskapet upp kontraktet och låser sig. Allt blir svart och jag måste dessutom springa och söka sonen som hittat sminket. Sen är han ju otroligt intresserad av min miniräknare och man ser nästan hela vägen ner till magen på honom när jag tar miniräknaren ur händerna på honom. En unge på ett år har ett enormt stort självego, så att försöka säga till är ett rent helv.. Jag kan tex få 15 minuters arbetsro då han hittat något intressant att pilla på, som min sko tillexempel.

Nä. Nästa gång tänker jag låsa in mig i ett rum så jag får jobba ifred.

Nu är det dags att åka till stallet, fortfarande med sonen med mig, får se hur mycket arbetsro jag får ikväll då. Noll skulle jag tro.

HÄST NR 6 MILKY WAY GER

sto
Hannoveranare f. 1992
e: Cavalier Servente xx
u: Lehnsherrin
Importerad från Tyskland 2002

Ja. Vad ska jag skriva? Jag finner inte ord nog som kan beskriva hur mycket den här hästen har betytt för mig och min ridning. Men jag kan i alla fall berätta hur det hela började!

Jag åkte ner hösten 2001 till Fischbek, Tyskland för att jobba i ett 30 hästars privatstall. Jag jobbade hos Cathrin Kirchner-Salzmann som är en mycket rutinerad fälttävlansryttarinna. Hon och jag började leta häst till mig. Jag sa att jag söker en vit häst, den ska vara liten och ett sto. Hon sa "Jag vet en perfekt!" Cathrin visste dock inte om hon var till salu. Det visade sig att hon är inte ut på annons, men de kan tänka sig att sälja henne om hon får ett bra hem. Stoet var 10 år gammal.
På en frusen lördagmorgon åkte vi till ett ridhus för att testa denna vita varelse. Ut ur transporten kommer en tjock häst med lurvig päls och enligt mig, ganska sisådär.. ja inte så snygg precis. Men jag provrider och det går sisådär det också. Hästen är lite het och blir svårare att rida ju längre man rider. Vi testar att hoppa och för fan vad hon sköt iväg. Jag var själv så långsam att jag nästan landade på henner rumpa! Jag bestämde mig inte där och då, utan ville testa henne på terränghinder innan. Vad jag visste hade hon startat en klass fälttävlan innan.
Sagt och gjort, vi åker ner till terrängbanan och vi börjar hoppa. Och hoppar och hoppar och hoppar, det var underbart, bara att styra nosen till vilket hinder som helst och hon hoppade som en gudinna!! Jag visste att vi skulle ha mycket att träna på och att det skulle ta tid att lära mig rida henne, men jag hade bestämt mig. KÖP. Skit samma fast jag inte kan rida henne. KÖP.


Här är jag och Zacki, direkt efter vår provridning på terrängbanan, jag var såå lycklig!!!
Klein Zack ja. Det var ju så hon hette därborta i Deutschland. Hennes egentliga namn i passet är Milky Way (som ni alla känner till) men i Tyskland är det så att man inte får tävla med ett sponsornamn (då i alla fall) så hennes tävlingsnamn blev Klein Zack, därav henne smeknamn Zacki. Milky Way är ju choklad! :)

Vår första tid tillsammans var J O B B I G. Jag kunde inte rida henne. Hon stack runt runt med mig i mangen, i galopp och jag fick inte stopp på henne. Sen blev hon tokig och tissa runt och tassa hitåt och ditåt. Efter några veckor ringde jag hem och var bekymrad och grät och sa att jag vet inte vad jag köpt för häst, jag kan inte rida henne. Vissa dagar var det bättre, men fort som attan blev hon het och nervös igen. Jag pratade med Cathrin och hon sa: LUGN. Du ska bara lära dig att rida henne. Tro mig. Hon är PERFEKT år dig. Vad fasen snackade kärringen om?? Vi passade ju inte allt tillsammans. Meeen.. efter ett tag började jag hitta dom där knapparna som Cathrin tjatade om. Hon hjälpte oss enormt! Jag minns våra fasansfulla hopplektioner!! Kan ni tro.. Jag och Zacki åkte runt som två pissträngda kaniner och bommar gick av och Rita flög i gräset. Men vi tränade flitigt och stenhårt och vi blev ett perfekt team.


Jag och Zackie "hemma" i Tyskland.

Våren 2002 åkte jag alltså till Finland med två hästar i bagaget. Zacki & Zarah. Jag hade egentligen ingen lust att åka hem så tidigt, men jag ville hem till tävlingssäsongen.

Det visade sig sen att Zacki blev en fantastisk hopphäst. Men en ännu bättre fälttävlanshäst på nationell nivå. Av 16 starter är 10 placeringar (bl.a 5 segrar)


Hon hade fysiken, styrkan, viljan och modet.

Över 40 starter i banhoppning och nästan hälften placeringar, 7 segrar i bl.a 110-120 cm. Inte ofta man åkte hem utan rosett :) Jag lämnar över ALL ära åt Zacki, hon gjorde jobbet och skulle ha gjort det med vem som helst!



Hon hade inte en ändlös kapacitet, men hennes enorma vinnarskalle övertäffade allt. Vad gör du med en häst som besitter enorma kapaciteter men saknar tävlingsskalle?


DEN LILLA HÄSTEN MED DET STORA HJÄRTAT


TACK MIN VITA DRÖM

Den där personen

Har ni någon gång funderat på hur det skulle vara att ha en person som man kan dela och diskutera allt med? En människa som kan och vet och ger otroligt med stöd?

Jag vet. För jag har just en sån underbar person, min syster.

Hur underbart det är när man kan sätta sig ner med en kaffekopp och fundera kring hästeriet och livet? Vi har oändligt många timmar pratat med varandra om våra liv och hur vi ska ställa oss till det. För ni alla som äger eller jobbar med hästar vet att man inte kan allt och hur guldvärt det är att ha den där personen som man alltid kan prata med och få svar. Det behöver nödvändigtvis inte vara en syster, utan även en fin kamrat/mamma/pappa.
Vi pratar och funderar om allt, banhoppning, hästar, ridning, skador, människor, livet, barn, hundar och tävling.
Och vi kan alltid hjälpa varandra. Jag är så lyckligt lottad då jag har min själsfrände så nära mig, vi åker oftast på samma träningar och tävlingar, ställer upp för varandra i vått och torrt. Vi bygger och renoverar och rider och äter tillsammans. Bara sovandet fattas :)

Som till exempel den gången som vi red tillsammans i manegen och jag fick bekymmer med hästen. Tänk vad härligt, då hjälper hon mig genast utan att fundera, tjatar på, ställer upp, ger bra tips. Och det säger jag bara, hästen och jag började jobba som ett igen. Det är så himla bra att ha ett par extra ögon som tittar då och då. Inte bara när man är på träning, utan i det vardagliga jobbet.



Vi är som Knoll och Tott, Piff och Puff, Batman och Robin. You name it.

Tack.

Hästfolk

Jag satt i lugn och ro och lästa veckans Ridsport (som för övrigt är världens bästa tidning för hästmänniskor) och var nära på att sätta kaffet i halsen då jag såg Lena Furbergs teckande kortserie Hästfolk. Den var klockren, jag skrattade så jag nästan inte fick luft! Lena Furberg har en sån fantastisk förmåga att via sina teckningar pricka rätt varenda gång.


LATTEMAMMA vs HÄSTMAMMA


Fast om jag vore hästmamman där på bilden skulle jag nog vara mer stressad än glad och skulle barnet på bilden vara Melker så skulle han inte finnas på bild, utan han skulle sitta på utsidan i en vattenpöl.

Bilderna beskriver så mycket. Där sitter lattemammorna och fikar, barnvagnen blänker och pryds med leopardmönster. Hästmamman mockar och om man tittar nogrannt, ser man att höet som hästen äter ramlar ner på barnets huvud. Så himla bra! Och den minen på barnet och händerna fulla med hästskit. Haha!!!

Träningen för Aki gick kanonbra! Både Belle och Suspori hoppade så jätte bra! Bjuder på ett videoklipp.




Dagens tanke

Ingen kan allt, men alla kan något

Onsdag 28.3

En dag full med ridning och träning!

På förmiddagen ska jag rida Lebrius, Milson och Trullan. Jag brukar sikta på att rida tre hästar på förmiddagen, men oftast är det Melker som bestämmer hur många jag hinner med. Oftast blir det två hästar, vi får se hur det går idag.

Kl 14-15 är det Aki hoppträning. Idag är det Suspori som får åka. Egentligen skulle jag vilja ta Lebrius, men när det är frågan om terränghinder känner jag att det blir för bökigt för Lebrius. Så den gamle gode får hoppa stockar idag. :)



Kl 18-19 håller jag en timme hoppträning i manegen

Kl 19.15 Rider jag Cedrix

Mina barn får spenderar eftermiddagen med farmor :-)

Ha en bra dag!

Mamma stjälpreda

Finurligt.
När mamma hoppar ut, hoppar jag i förarsätet. Han skakade av förtjusning. Killar och maskiner är födda tillsammans. Han vill pyssla med hjul, vrida på rattar och trycka på knappar. Medan min flicka ville kamma hår, klä på dockor och leka häst.

Min smarta slutsats: Pojkar är pojkar och flickor är flickor.

Tur för honom att han har en mamma som kan köra stora brumbrum.

Ilmajoki 25.3

Det var dags för inomhus mästerskapet i dressyr för finska hästar.
Jag åkte iväg med Suspori och Maximuz, Maxi fick komma med som sällskap då Suspori blir lätt nervös då han ska åka ensam.

Uppvärmingen var spänd. Suspori blir fort nervös och orolig då han hamnar i situationer som han inte riktigt behärskar, som en tävlingsarena till exempel. Jag koncentrerar mig på att rida lugnt så han hinner titta omkring sig, men det är svårt i en relativt liten manege med 4 andra ekipage. Det blir fort hastigt och bökigt.
När det var vår tur att starta var han lite lugnare, även fast jag fortfarande kände att han var spänd.
Vi fick en miss på den första mellantraven, Suspori missuppfattade och fattade galopp. Synd. Däremot gjorde han en fin övergång till skritt ur trav på diagonalen och vi fick en sjua för det.




Vi blev 7a i klassen av totalt 15, så jag är mycket nöjd över vår prestation!

Onsdag

Lebrius var så fin idag, jag älskar hans goda dagar för då är han som allra bäst!! Söt och snäll och gillar människor, me like. Snygg är han i rött dessutom.



Både bil och hästsläp, Umesläp B60 har blivit besiktade. En bromslampa borde bytas, och lampan som lyser upp registerskylten ska flyttas (i Sverige är brickorna på vänster sida, men den finska brickan är för lång så brickan lägg i mitten, vilket innebär att belysningen är på vänster sida) så den ska vi flytta. Han rekommenderade att smörja in bommen med vaselin. Det ska jag göra. Annars, tiptop!
Både bil och hästsläp fick godkännt!



En ovanligt lugn kväll kan man säga, då man har tid att fixa naglarna. Hittade på ett skojigt mönster, söta tassar.

KOLLA IN!!

KLICKA HÄR

Följ med NURK-teamet på deras väg mot ponny FM i fälttävlan!!

HÄST NR 5 ZARAH

Zarah
sto
Oldenburgare f. 1996
e: Zeus
u: Papaya
Importerad från Tyskland 2002

Det är inte många som känner till denna häst.
Jag jobbade som bekant i Tyskland 2001-2002. I stallet hjälpte jag en dam med sina två hästar, en hette Galloway och en hette Zarah. Galloway var en äldre erfaren tävlingshäst och jag red henne två gånger i veckan. Ägarinnan kom till stallet lite då hon tyckte. I stallet stod en söt unghäst, ljusbrun med svart man och svans. Hennes ansikte pryddes av en fin vit strimbläs. Ägarinnan kom ungefär så där i snitt varannan vecka till stallet och red både Galloway och Zarah. Galloway uppförde sig kanon, men Zarah däremot... Hon var helt vild och galen av den oregelbundna ridningen och titt som tätt låg ägarinnan och spottade manegegrus.
Hon fick nog. Hon skulle sälja Zarah. Jag vände henne inte ens blicken eftersom jag inte rikgit gillade Zarah så där rent allmänt. Hon var trossig och energisk. Vilket jag kan förstå, då hon blev så oregelbundet tränad. Hon hade helt enkelt fullt med överkottsenergi!!
Nå sen blev det så att ägarinnan skulle ge bort henne, "då ingen endå kan komma och provrida min galna unghäst" sa hon då. Zarah var 6 år. Min arbetskollega knuffade mig i armen och sa tyst "men ta henne DU, du ska ju endå till Finland med en häst, du kan ju lika gärna ta Zarah med dig!!" Tjaa... varför inte?! Sagt och gjort, vi skrev papper och huflux kom jag hem med två hästar!

Men.. hon skadade sig. Hon blev blockhalt i hb och ingen veterinär kunde riktigt se vad det var. En veterinär sa att benet ruttnar innifrån (aldrig hört något liknande!) och det finns mediciner, som för övrigt kostade skjortan, man kunde ge henne. Det här hände på hösten och jag hoppades att det skulle gå att behålla henne till våren och betäcka henne då, för hon var en snygg häst. Men det är ju såklart inte hållbart då hästen går omkring på tre ben. Vi beslöt oss för att hon fick somna in. Jag ägde henne inte ens ett år.

Jag försökte mitt bästa men det blev så här. Tyvärr har jag ingen bild på henne, ni skulle ha gillat Zarah, hon var mycket snygg!

Men jag kan bjuda på ett litet videoklipp av hennes far ZEUS:

Häst nr 4 GOLDEN RAVEL

valack
Finish Wamrblod f. 1989
e: Lavallo
u: Golden Dream VI

Golden Ravel, eller Raffu, som han kallades, köptes 1998. Han stod på Alavus ridskola och vi kände den hästen sen tidigare och beslöt oss för ett köp.
Han blev mest nog som syster Toves häst, men även jag fick rida och tävla honom.
Raffu är en riktig mångsidig häst, man kunde tävla dressyr, banhoppning och givetvis fälttävlan med honom. Han har regionmästerskapsmedaljer från alla tre grenar. Raffu var duktig på att hoppa. Han var inte en sån där speed häst precis, men han var storgalopperad och snabb i vändningarna. Man kunde svänga honom på fempenni och styra mot nästa hinder. Han hade en enorm kraft över hindren! Han hade en otroligt lång hals så att hoppa med riktigt korta tyglar gick inte, då han krävde lite tygel i sprången. Han gick fint i dressyren. Han gjorde rena övergångar och tydliga skänkelvikningar. Dressyrdomare här i nejden kände till honom och domarna skrev ofta "Raffu" i slutpläderingarna :) Han har lite olika resultat från allt mellan 90 cm till 120 cm i banhoppning, han var en rosettplockare.
Men, ni som känner herremannen Raffu lite mer inpå djupet, vet att han var en filur. En riktig stor skurk ;) Han hade några små egenheter. Till exempel kunde man inte spänna sadellgjorden för raskt, då flög hästspektaklet i taket. Ett hål i taget hette det då. Sen tror jag han var lite schitzofren, på sant alltså. Ibland när man stod i lugnan ro och borstade honom kunde han mittiallt bli livrädd för golvet. Där stod han och frustade och fnös och spände blicken i något som väldigt uppenbart inte fanns på golvet...
En annan gång skulle jag rida ut med inspänningstyglar. Han har blivit riden så innan och det har inte varit bekymmer, nå, denna exlusiva gång då så skrittade vi iväg och vi hann ca 20 meter innan kräket inser att han är nerspänd och han börjar backa så in i tusans! Backa backa backa och jag liksom sitter där som ett frågetecken och manar honom framåt, då ställer sig knackkorven upp på två fötter och lilla ryttaren hasar av. Inget mer med det sen, vi stiger upp båda två, lika förvånade, och fortsätter vår uteritt.
Under något år åkte han ner till Tyskland med syster Tove, hon jobbade där i ett år och Raffu fick åka med. Lärorikt för dem båda två!



Sen sålde vi honom 2005 som 16 åring till en privatryttare. Jag försökte hitta honom och lyckades hitta några bilder, han tävlar fortfarande på klubbnivå och senast jag hörde var att han blev såld till Sata-Hämeen Ratsastuskoulu där han finns som ridskolehäst.

Men i alla fall var han en mycket rolig prick att rida och sköta och det blev inte tråkigt för fem öre då han var med.

TACK.

Idag då

Sådär, nu är tre hästar jobbade. Så underbart väder, nu äntligen blir det vår! Finns ingen härligare känslan än att höra skrikande måsar i mars och det klatschiga ljudet då man rider på mjuka vägar!

Lebrius longerade jag i manegen och han var jätte duktig, vi travade och galopperade över bommar idag, han är försiktig om fötterna och det tycker jag är en positiv sak. Efteråt släppte jag lös honom undertiden jag flyttade bort bommarna, då märkte jag att han gick efter mig. Plötsligt blev jag 12 år och började springa och Lebrius sprang efter, precis som en hund. Han har tydligen andra talanger också!

Goldie red jag i manegen. Vi hoppade några skutt också, heta lilla sak! Snäll och pigg att rida, både jag och ponnyn var svettig efter dagens pass.

Suspori fick en härlig terrängtur. Han har mest gått på träningar så det var ett tag sen han var i terräng och det märktes, han var rädd för allt. Stora rädda kluns.. :)

Sen körde jag och Melker ut höbalar till hästarna, till Melkers stora förtjusning. Han satt och härmade ljudet för hjullastaren hela tiden, pojkar gillar maskiner och flickor gillar hästar. Så är det bara.

Dags för lunch. Nam.

The Carribean Cruise 2012

I skrivande stund kruisar m/s Kristina Katarina på havet på väg till Port of Spain / Tobago. Vi är hela dagen på havet.

Denna resa har varot fantastisk! Jag kan inte ens föreställa mig att bo på hotell och vakna upp till samma gata om och om igen. Varje dag kom vi till en ny destination. Varje dag en ny ö att utforska. Tyvärr kan jag inte sätta upp bilder då jag skriver på lånad dator, men bilder kommer.

Vi började i Barbados. Stranden där var otroligt vacker, klarblått vatten och kritvita stränder. Däremot tyckte jag att själva staden, Bridgetown, var bökig och skrikig. Barbados är en brittisk vilket innebar att de körde på vänster sida och språket var engelska.

Nästa ö var Grenada. En mycket grön ö. den grönaste av dem alla. Vi hoppade in i en taxi och vi åkte runt och tittade på ön. Såå vacker, vi såg vattenfall och vi blev också utsatta för ett monsunregn :) Strax därefter dök solen upp och det blev kokhett. Vi fick smaka på olika kryddor och längs vägen växte både bananas och kakaoträd.

M/s Kristina Katarina styrde kosan mot Martinique. Här var det franska som gällde. I Martinique paddlade vi med glasbottnade kajaker. Ida och jag i en kajak och Kim och Ben i en annan. Ida var väldigt duktig på att paddla, vi paddlade ju nästan i två timmar! Såg vi fisk? Nja... men det var upplevelsen som var klart bäst!

Nästa ö var Antigua. Det är nästan så att man inte så här på rak arm minns vad man gjort på alla öar! Nu står det helt still. Jag återkommer om Antigua. :P

Sen blev det då ett helt dygn på havet då fartyget styr mot Santo Domingo / Dominikanska Republiken. Santo Domingo är också en mycket bökig och framförallt smutsig stad. Redan vid hamnen såg man skräp på skräp på skräp. Vi åkte till stranden på förmiddagen och man blev ju nästan antastade av försäljare. Ni vet, "massaaage massaaage I give juu grejt maasaaaage ten dollars ten dollars" och innan man visste ordet av satt de och knådade mina fötter fast man upprepade gånger sagt "no thanks no thanks" När hon sedan försvunnit kom nästa. De var som flugor runt skit. Horribelt!! Men Ida fick riktigt snygga flätor! 35 dollar betalade jag för det. Men stranden var fin och vattnet var varmt och klart!! :D
Vi åt ute på kvällen och jag fick så god mat!! Vi har ätit så gott varje dag!!
Vi försöker att tillbringa så lite tid som möjligt på Kristina Katarina, då vi endå är ganska mycket på båten.

När vi var klara med Santo Domingo är det dags för ytterligare ett dygn på havet. Vi har siktet inställt på Aruba.

Aruba är klart den bästa ön hittills! Väldigt färgglada byggnader och massor med shopping. För rikt folk då för här lyser H&M med sin frånvaro och Louis Vuitton, Gucci, Calvin Klein och alla de andra flashiga märken prydde gatorna.
I Aruba åkte vi, till min stoora förtjusning, katamaran!! Jag älskar katamaraner, de är mina favoritbåtar of all times!! Vi åkte för att snorkla, härligt. Tyvärr blåste det väldigt mycket så det blev svårt att simma och snorkla. Ida var envis och skulle i vattnet. Hon är så jäkla tuff den tjejen!!! I vattnet bara fast det slänger hit och dot och simfötter har hon på och snorkeln i högsta hugg!! Hon är för bra! Inget skrik och gnäll utan hopp i plurret och allt blir bra! :)
På kvällen åt jag min godaste Chicken Ceasar Wrap ever! Mums!!

Sen åkte vi vidare till Curacao. Där åkte vi till en mycket vacker strand, igen. Ida har börjat snorkla! På riktigt! I Aruba köpte vi ett snorkel set som passar ungdom och hon snorklade i flera timmar!! Så duktig! Det var kokhett på stranden. +29 grader och halvmulet. Klibbigt och svettigt :)

Och nu är vi som sagt på väg till Tobago. Blev väldigt långt inlägg det här, svårt att sammanfatta alla öar så där snabbt, finns så mycket mer att berätta om varje ö!!
Fast resan är ite över ännu, vi har tre öar kvar!!

Detta är den bästa resan jag någonsin gjort!!!

Båda barnen har uppfört sig bra, även om Melkers ego har vuxit en aning. :)

Nu ska jag ta en Kristina Katarina kaffe och stega ut på däck för att se hur havet ser ut.
Kl är nu 09.45 och hur jag ska få dagen att gå är ett mysterium :)

Adios!!

Drömresan!

Nu är det dags. Resan som blev bokad i maj 2011.

Kryssningen bland de karibiska öarna.

Jag ska njuta. Massor.

Adios everybody!!