Den lilla fröken föddes 27 juli 2013. Jag gick över tiden tre dagar.
BB tiden och förlossningen gick riktigt bra, jag körde hårt på alla mediciner och bedövningar de bjöd på, har fött två barn tidigare och hade varken lust eller vilja att vara en hårding denna gång så bedövningar blev det. Spinal körde vi på på slutet och det är otroligt hur smärtfri man kan bli på en gång, jag till och med sov strax innan Ebba föddes. Väldigt knasigt.
Hon föddes i Kokkola och jag är nöjd med BB hotellet, jag är egentligen nöjd med både Jakobstad och Kokkola, lika bra service på båda sjukhusen.
Nu är jag då trebarnsmamma och det är otroligt ljuvligt, samtidigt som man inte ens kan föreställa sig hur många barnhjärtan man måste ta hand om. Alla vill ha en bit av mamma och jag förstår att det är svårt att dela på mamma. Har märkt sedan Ebba kom, att både storasyster och storebror är mer än vanligt förtjust i sin lilla mamma just nu. Helst vill alla tre sitta i famnen på en gång.
Jag är otålig. Varje dag vill jag dra på mig mina gamla jeans, men de går inte över rumpan! Jag gick upp 20 kg under graviditeten och det sätter sina spår. Jag tänker som så att de ärr och fel man får på kroppen efter tre barn, är bara bevis på att man är mamma och man har fött barn, alltså något att vara stolt över! Egentligen. Men jag är en kvinna, och vi är experter på att se fel fel fel på kroppen, hur förlåtande nu allt ska vara för att man fött barn, jag är nöjd. Och stolt. Men endå... nånstans där bakom, är jag lite ledsen. Tider förändras och vi med den.
Då jag tittar mig i spegel så tänker jag "allt blir bra då jag börjar rida, allt är bra, mina barn är friska och underbara" Och så är det ju :)
Ebba är nu lite över två veckor och när jag tänker tillbaka på tiden efter första dotterns födelse, så om jag skulle följa samma framfart, ja, då vore jag anmäld till hopptävling nu i helgen! Man är allt knasig då man är ung, 21 år som jag var då. Skulle inte känna mig redo för en hopptävling, hu då, jag skulle trilla av mellan hindren. Näe, jag hoppar upp på hästryggen när det känns ok!
Men jag längtar...
Nu har Melker somnat lagom till lunch, Ebba har precis vaknat och Ida kommer vilken minut som helst hem från skolan, så nu stängs datorn och de här mamman ska vara, ja just det, just mamma.
/R
