www.rimondo.com

 Har alltid irriterat mig på att det ska vara så svårt att få fram eller hitta någon information från tyska sidor.

Men nu! Nu har jag äntligen hittat en bra sida!

www.rimondo.com

Man kan söka på hästens namn och hitta information, bilder, videor samt tävlingssresultat om hästen. Super!

Har suttit nu och bläddrat igenom sida efter sida.

Har hittat halvbröder och -systrar till Milky Way, vilket i normala fall inte är ovanligt, men de har samma mor Lehnsherrin H (tävlingsnamn Little Delight).

Enligt sukuposti.net har Milky Way 4 halvsyskon.

Den mest kända av dem tävlar internationell fälttävlan med Ingrid Klimke, Escada JS.

Jag har alltid varit lite av en släktforskare. Bara för att det är så jätte intressant!

 

På tal om släkt. Det går som på räls med Pangpang nu. Jag rider henne i alla gångarter och har jobbat över bommar osv. Hon fick dock en vecka oplanerat ledigt, men det är sånt som händer.

Hon är fortfarande vinglig och har absolut ingen takt, men det kommer!

 

Ha det bra!

Fina supersnygga Escada JS & Ingrid Klimke

Suspori 5 maj 2011

Bilder

Nu fick jag fotat unghästen efter gårdagens löshoppning:

 Min dotter Ida och Pangpang

 

--------

 

Bjuder även på lite bilder av hennes släkt:

Mamma Milky Way

Pappan Duendecillo P (Don Romantic-Midt-West Ibi-Light)

Morfar Cavalier Servente xx

Och summan av kardemumman: True Pangpang

(bilden är henne inte till rättvisa, hon står rätt så klantigt)

 

Som ni ser är det ingen jätteval jag försöker rida in, utan mer en skogsmus :)

 

Löshoppningen gick helt ok. Hon fick väldigt bråttomt och blev nervös. Svårt att lugna ner en unghäst då den springer lös i manegen. Men hoppade bra och verkade ha ett gott öga för hinder. Svårt att säga något om scoop då hindren är låga.

 

Begynnelsens Pangpang

Är inte små föl det sötaste som finns?

Pangpang är några dagar gammal på filmen.

 

-------------------------

 

Pangpangs stamtavla:

 

 

 

Hennes mamma var min bästa tävlingshäst. Hon bröt tragiskt frambenet i hagen vid en ålder på 19 år, en av de värsta dagarna i mitt liv. När man inser ganska genast att det inte finns något att göra, när tanken slår en som en kalldusch. Det var otroligt jobbigt. Jag visste på en gång att detta går inte att rädda, benet är av, hästen är 19 år gammal, hon lider. Usch.

Vi hade otroligt kul på tävlingsbanorna, borde verkligen hänga upp våra rosetter, de finns allihop i en påse. Hon var så himla kul! Gav järnet om och om igen.

Inga höga förväntningar på Pangpang här inte ;)

 

Milky Way och Rita

 

 

Pangpangs pappa heter Duendecillo P och härstammar från Österbotten i Finland. En otroligt läcker dressyrhingst som vi använt oss av på tre ston. Alla fölen är fina och trevliga i lynnet. Han har gått bra dressyr i Sverige med sin ryttare Jeanna Högberg och vunnit upp till Intermediaire nivå, kolla in hennes hemsida http://www.jeannahogberg.se/

 

Pangpang är ganska exakt samma till färgen.



 

 

 

Lastträning

Under dessa två veckor har jag också försökt klämma in lastträning på unghästen.
Jag körde fram vår lilla lastbil som rymmer tre hästar, fällde ner bryggan och lastade in vår vita Rasi (som för övrigt är en trevlig och trygg reskamrat) Tycker att det är viktigt med en trygg och säker kompis när man ska lastträna unghästar de första gångerna.
Rasi stod och väntade i lastbilen medans jag hämtade Pangpang.
Med mig hade jag ett långt grimskaft och en hink med havre. Hon tittade fundersamt på bryggan och steg upp ett steg, sen klev hon av bryggan. Bryggan är otroligt stabil och lastbilen är ljus och vit på insidan. Sedan steg hon på bryggan, rörde sig framåt steg för steg tills vi var inne i lastbilen. Gav henne belöning. Sedan ska vi ju också träna på att komma ut. Svängde henne och gick sedan ut igen, höll ett bra grepp om grimman för att visa henne att hon ska GÅ ut, inte hoppa, som det kan hända när hästar ska ut ur lastbilar. Gick bra.
Vi gick in och ut ur lastbilen fem till sex gånger. Jätte duktig var hon.

Två dagar senare lasttränade jag på nytt och här var tanken att vi skulle köra en bit också. Rasi lastades först som vanligt och sedan hämtade jag Pangpang. Hon steg rakt in i lastbilen utan att fundera, även fast lastbilens motor var igång. Jag band fast henne i båda sidor och även under hakan, ifall hon får för sig att hoppa över bommen.
Vi körde ett varv runt vår manege och det gick riktigt bra. Hon trampade om ett par gånger dom första fem metrarna men sedan stod hon stilla.
Lastade ut henne igen och lastade in på nytt. Hon gick rakt in. Bra!

Nu kan vi börja åka omkring!

Onsdagens Pangpang

Denna dag blev det longering i manegen. Jag var trött och utan energi (kan det ha något med fyra barn att göra :), så det blev enkel longering med inspänningstyglar. Jag la på henne sadeln i alla fall, om det nu vore så att jag vill på ryggen.
Hon gick fint i longeringen, hon börjar dock få lite brått i traven så det gäller att stå stilla så hon kan tagga ner lite. Efter ett par varv i båda varven fick jag lust att sitta på henne. Men den här gången var jag ensam så jag tränade mest på att hoppa upp från sidan. Viktigt är ju att unghästen kan stå still när man ska upp i sadeln. Irriterande med en häst som skrittar iväg när man är halvvägs upp i sadeln.
Efter femte försöket stod hon stilla med huvudet avslappnat och neråt. Duktig tjej. Sedan skrittade jag runt ett par varv. Vingligt och hon svängde hit och dit, men jag tog det inte så allvarligt. Allt man gör är endå hemåt, så länge inget katastrofalt händer.
Det var onsdag det.

True Pangpang *2010

Den 11 juli år 2010 åkte jag till stallet efter ett samtal från min syster.

Milky Way, Zacki, hade fölat sitt första föl i hagen.

 

I hagen låg en liten fuxig sak, med stora lurviga ögon.

Som ni förstår är denna lilla lurviga sak i skrivande stund 4 år gammal.

För exakt två veckor sedan påbörjade jag inridningen av Pangpang, eller Gnapgnap som hon ibland kallas (namnet bakvänt, för er som inte är så kvicktänkta).

 

Vecka 1 (mån-fre) börjades med longering i grimma. Med longeringsgjorden fastspänd. Pangpang är en väldigt vis och okomplicerad 4-åring så hon brydde sig inte nämnvärt i longeringsgjorden, heller inte av att vistas ensam i manegen, heller inte på blåsten som vinade runt manegeknuten. De stora plåtdörrarna kan man stänga utan att hon vickar på ögonfransen. Duktiga baby.

Vecka ett fortlöper från att ha grimma till full utrustning, longeringsgjord, träns, benskydd. Hon springer runt mig som hon ska och gör ett fenomenalt första intryck. Lyssnar och lärde sig kommandona snabbt.

 

Vecka två fortsatte i longerandes tecken, min plan var att ha sadel på efter motionen i manegen och börja vänja in henne vid min vikt. Här krävs förstås en extra person som kan hålla i henne medan jag klänger och lutar på sidan. De tre första dagarna hängde jag på sidan och låg på henne med magen på sadeln, detta för att snabbt kunna hoppa av ifall hon får för sig att jag är jätte läskig och vill strutta iväg, som unghästar kan göra. Men duktig som hon var, gjorde hon ingenting. Vi gick av och an i stallgången, jag hängades på rygg. Obekvämt kan jag säga.

 

Vecka tre (som nu är denna vecka) är planen att rida henne. Och det har jag gjort. Dag ett satt jag på henne i manegen och det slutade med att vi travade runt runt helt för oss själva. Men som ni förstår, här krävs också en extra människa som kan hjälpa till från marken. Min syster som ridit in många unghästar fanns på plats för att guida oss och hjälpa till. Det gick otroligt bra!

Dag två gick lika finfint, vi travade och tom galopperade själva. Min uppgift är bara att sitta där och "göra ingenting" Hästen ska bara bli van med min vikt och att bära mig runt i alla gångarter. Jag hjälpte till dock lite med skänklarna, hon förstod så snabbt. Helt otroligt.

Idag har jag longerat henne med inspänningstyglar. Efteråt byggde jag upp en provisorisk löshoppningslinje. Först skrittade jag över bommarna och sen lät jag henne komma linjen ensam. Det gick också jätte bra, vingligt och fundersamt, men bra. Höjde sista hindret till hela 60 cm, med grind :) Viktigt är här att inte börja smacka och springa och "jaga" unghästen över hindren, låt den titta och se själv var den ska hoppa. Unghästar är smarta, bara man ger dem tid att använda hjärnan själv. Ofta vill man hjälpa till för mycket.

Denna vecka kommer att innehålla både ridning i alla gångarter och kanske till och med ett litet skutt med ryttare på.

 

Vad långt inlägg. Ska försöka mig på en video så småningom så ni får se hur Pangpang ser ut idag. Hon är inte lika ljus som hon är på bilderna, utan mycket mörkare till färgen. Inte är hon stor heller, liten och enkel. Passar en fyrabarnsmamma bra.

 

Uppdatering följer!

 

Tävling 21 september

I lördags styrde vi kosan mot Esse. Det var dags för Esse Horse Show och Ida var anmäld till 40 cm och 50-60 cm på sin 14-åriga ponnyvalack Maximuz. Vi startade en nio tiden på morgonen och kaffetermosen var laddad. Har alltid tyckt att det är så mysigt med dessa tidiga tävlingsmornar.

Maximuz skötte sig fint resan till Esse, som han dock alltid gör, han var också lugn och fin framme på tävlingsplatsen. Vi kollade in hoppbanan, tittade på banskissen och bestämde oss för att lasta ut Maxi. Vi ryktade och putsade och började sadla och tränsa honom. Maxi var hur lugn som helst, fina kloka ponny.

40 cm klassen gick felfritt, de nollade både första fasen och andra fasen. Mamma var riktigt nöjd. Rosetter spelar ingen roll så länge min flicka rider snyggt och prydligt, håller nerverna i styr och är rättvis mot sin ponny. Att gasa och rida som en dåre i 40 cm klass? Nej.

I 50-60 cm fick min dotter verkligen använda skänklarna. Maxi hade tydligen somnat inne på hoppbanan, vilket jag inte sett honom göra tidigare, han brukar alltid tagga till när han får startsignal och utföra den sk "Maxi dansen", men denna klass... lilla flicka. Hon kämpade med smackningar, men Maxi han sov. Han hoppade visserligen alla hinder felfritt, men det gick verkligen trögt. Maxi hade kastat ankar, bokstavligen. :)

Men, två felfria banor. Mamma och dotter var nöjda och det är huvudsaken. Alla tävlande i EHS belönas med sakpriser och denna gång fick vi åka hem med blåa rosetter och en grön ryktborste.

 

Tack till Esse Ryttare.

Tobbe Larsson i Nykarleby

Igår kväll var jag tillsammans med Sabina och mamma på en av Arbis ordnad torsdagsföreläsning. Och vi var inte de enda människorna på denna föreläsning, vi satt med 300 andra ivriga människor.

 

Tobbe Larsson, mest känd från Ponnyakuten samt Appassionata, var kvällens föreläsare.

 

 

Han började med att berätta om sin karriär, hur den började och hur idén till Ponnyakuten växte fram.

 

Sen klev han in lite djupare i hur man ska "tänka häst". Hans filosofi är som så att hästar är hästar och de ska leva som hästar. Man kommer alltså långt med sunt bondförnuft och ju mer man tränar och är tillsammans med hästar, desto snabbare och bättre blir man på att läsa av hästen. Mycket handlar om tajmning och vilken position du har nära hästen. Han var viktig med att poängtera att hästar lever här och nu, de står inte i stallet och tänker "idag ska jag göra det jävligt besvärligt för min ryttare alltså..."

Så fungerar inte hästar, de kan inte jävlas och tänka som vi människor.

 

Han är ju något av en problemlösare och han sa att de flesta frågor han får och det han hjälper till mest med, är lastning av häst. Detta återkommande problem hos hästarna, lastningen,

Han gav några små tips och tänk angående att lasta häst. Många gånger finns problemet redan med att hästen ifråga inte ens kan stå uppbunden, för att människan sedan kräver av samma nämnda häst att den ska stå bunden, i trailern/lastbilen, utan problem! Ni vet redan hur det går. Sen gäller ju det att träna, träna och åter träna. Metoderna är många och man får testa sig fram. Han berättade en rolig historia om sin vän Birgitta, han åkte ut till hennes hästgård och under vistelsen lade han märke till att fyra hästar stod i hästlastbilen. De åt lunch, kikade och talade häst, fikade lite till och timmarna flög förbi. När han skulle åka hem stod de fyra hästarna fortfarande kvar i lastbilen. Han vände sig till Birgitta och frågade "varför står hästarna i lastbilen?" Hon svarade att "de ska åka till Stockholm nästa helg, så de tränar på att åka till Stockholm."

 

Det var riktigt intressant och tiden gick snabbt.

 

Hoppas verkligen att Arbis ordnar fler hästföreläsare!

Dessutom är det ju roligt att träffa alla dessa hästmänniskor utanför stallarna!

S U S P O R I

I augusti i år skulle jag ha ägt Suspori i 5 år. Nu blev han såld i vinter då jag väntade vårt fjärde barn.

Suspori kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta då denna stora klimp på 500kg var en utav de snällaste och goaste hästar jag ägt.

 

 

 Vi har åkt land och rike runt, tränat och tävlat. Banhoppning, dressyr samt fälttävlan

 

 

 

Bjuder på några filmsnuttar på honom:

Här tävlar vi nationell fälttävlan för finska hästar


Regiontävling i dressyr, Lätt A:2, placering 5


Suspori & Rita på Louise Haaga träning år 2009
Suppen hade hoppat ca 10ggr innan


Detta är en gammal film från en hopptävling

 

 

Tack Suspori för de nästan 5 åren, ta hand om din nya ryttare nu!