Häst nr 4 GOLDEN RAVEL

valack
Finish Wamrblod f. 1989
e: Lavallo
u: Golden Dream VI

Golden Ravel, eller Raffu, som han kallades, köptes 1998. Han stod på Alavus ridskola och vi kände den hästen sen tidigare och beslöt oss för ett köp.
Han blev mest nog som syster Toves häst, men även jag fick rida och tävla honom.
Raffu är en riktig mångsidig häst, man kunde tävla dressyr, banhoppning och givetvis fälttävlan med honom. Han har regionmästerskapsmedaljer från alla tre grenar. Raffu var duktig på att hoppa. Han var inte en sån där speed häst precis, men han var storgalopperad och snabb i vändningarna. Man kunde svänga honom på fempenni och styra mot nästa hinder. Han hade en enorm kraft över hindren! Han hade en otroligt lång hals så att hoppa med riktigt korta tyglar gick inte, då han krävde lite tygel i sprången. Han gick fint i dressyren. Han gjorde rena övergångar och tydliga skänkelvikningar. Dressyrdomare här i nejden kände till honom och domarna skrev ofta "Raffu" i slutpläderingarna :) Han har lite olika resultat från allt mellan 90 cm till 120 cm i banhoppning, han var en rosettplockare.
Men, ni som känner herremannen Raffu lite mer inpå djupet, vet att han var en filur. En riktig stor skurk ;) Han hade några små egenheter. Till exempel kunde man inte spänna sadellgjorden för raskt, då flög hästspektaklet i taket. Ett hål i taget hette det då. Sen tror jag han var lite schitzofren, på sant alltså. Ibland när man stod i lugnan ro och borstade honom kunde han mittiallt bli livrädd för golvet. Där stod han och frustade och fnös och spände blicken i något som väldigt uppenbart inte fanns på golvet...
En annan gång skulle jag rida ut med inspänningstyglar. Han har blivit riden så innan och det har inte varit bekymmer, nå, denna exlusiva gång då så skrittade vi iväg och vi hann ca 20 meter innan kräket inser att han är nerspänd och han börjar backa så in i tusans! Backa backa backa och jag liksom sitter där som ett frågetecken och manar honom framåt, då ställer sig knackkorven upp på två fötter och lilla ryttaren hasar av. Inget mer med det sen, vi stiger upp båda två, lika förvånade, och fortsätter vår uteritt.
Under något år åkte han ner till Tyskland med syster Tove, hon jobbade där i ett år och Raffu fick åka med. Lärorikt för dem båda två!



Sen sålde vi honom 2005 som 16 åring till en privatryttare. Jag försökte hitta honom och lyckades hitta några bilder, han tävlar fortfarande på klubbnivå och senast jag hörde var att han blev såld till Sata-Hämeen Ratsastuskoulu där han finns som ridskolehäst.

Men i alla fall var han en mycket rolig prick att rida och sköta och det blev inte tråkigt för fem öre då han var med.

TACK.