Hästkräken

Vilken blåst. Men varmt.

Träningarna gick riktigt bra igår. Retfullt med vädret. 2 timmar dressyr och sedan en timme med bomövningar för sista gruppen. Att stå tre timmar i stark sidovind och regn kräver nog att man är en fackidiot och halvt galen. Inte vet ja heller om det är så mycket trevligare att rida i regn och rusk, men vi har väl en sak gemensamt: hästarna.

Hästfolket. Vi är nog ett pack för sig.

Vi rider gladeligen på träningar när det är -10 grader fast känseln i fötterna försvunnit för längesen.

Vi rider gladeligen i regn och blåst och sminket är utkletat i fejset och stallskompisarn asgarvar när man kommer tillbaka, dyblöt.

Vi sitter gladeligen på en fredagskväll och smörjer lädergrejorna inför en tävling tills mitt i natten. Händerna luktar skit och naglarna är svarta.

Vi kör gladeligen hästarna flera hundra kilometer för att tävla och detta betalar vi för.

Vi betalar gladeligen hästens nya skor och hästens nya täcke och hästens nya grimma och hästens nya benskydd och hästens nya hovkrats och jada jada

Vi går gladeligen in i den lokala matbutiken, stinkades hästdynga, höstrån dinglandes från håret och skit under gummistövlarna.

Allt detta genomlider vi för en häst. En häst som endå inte vet något om denna världen. En häst som står vart du lämnat den. En häst som inte bryr sig mindre om sitt nya täcke.

Men hästar ger så otroligt mycket tillbaka. Något du inte kan sätta ett pris på. Dessa underbara varelser som man inte kan leva utan.

Om ni orkat läsa enda hit, jag fyller år idag. =)