Min underbara fina Milky Way. Jag kan bara inte begripa att hon inte finns mer, hon skulle ju leva tills hon blev gammal och grå och hon skulle stanna kvar hos mig länge...
Fan vad tomt det känns.
Hon har ju alltid funnits där i stallet, där i hagen, den lilla vita varelsen med de svarta kloka ögonen, nu är där ingenting. Vad hemskt. Hon var alltid där... i tio års tid. Nu ingenting.
Jag kan ju ingenting annat än att bara minnas våra fina år och hennes otroliga tävlingsskalle. Vilken otrolig känsla att hoppa på en liten tjej som ger allt!!
Så modig. Så klok. Så bäst. Så mjuk. Så fin. Så snäll. Så liten.
Och nu är hon borta.
Å vad jobbigt!!!!!!
.... men jag fortsätter vidare. Jag har Pangpang. Hennes avkomma.
Och vet ni, jag känner på mig att där finns en lika härlig och underbar liten Milky Way 2...
Milky Way Ger
1992-2012
2 kommentarer:
Oj,ne, vad ledsamt. Usch, man sörjer, tjöt när min dog. Evigt i minne. Kram! Avkomman ger tröst!
Ja kolla på PangPang en dag i hagen och hon är sååååå lik sin mor, föruto färgen då! Hennes ögon är så otroligt lik Zackis! Så en stor del av din pärla finns nog kvar än iaf!
Skicka en kommentar