Hästfolk

Jag satt i lugn och ro och lästa veckans Ridsport (som för övrigt är världens bästa tidning för hästmänniskor) och var nära på att sätta kaffet i halsen då jag såg Lena Furbergs teckande kortserie Hästfolk. Den var klockren, jag skrattade så jag nästan inte fick luft! Lena Furberg har en sån fantastisk förmåga att via sina teckningar pricka rätt varenda gång.


LATTEMAMMA vs HÄSTMAMMA


Fast om jag vore hästmamman där på bilden skulle jag nog vara mer stressad än glad och skulle barnet på bilden vara Melker så skulle han inte finnas på bild, utan han skulle sitta på utsidan i en vattenpöl.

Bilderna beskriver så mycket. Där sitter lattemammorna och fikar, barnvagnen blänker och pryds med leopardmönster. Hästmamman mockar och om man tittar nogrannt, ser man att höet som hästen äter ramlar ner på barnets huvud. Så himla bra! Och den minen på barnet och händerna fulla med hästskit. Haha!!!

Träningen för Aki gick kanonbra! Både Belle och Suspori hoppade så jätte bra! Bjuder på ett videoklipp.




Dagens tanke

Ingen kan allt, men alla kan något

Onsdag 28.3

En dag full med ridning och träning!

På förmiddagen ska jag rida Lebrius, Milson och Trullan. Jag brukar sikta på att rida tre hästar på förmiddagen, men oftast är det Melker som bestämmer hur många jag hinner med. Oftast blir det två hästar, vi får se hur det går idag.

Kl 14-15 är det Aki hoppträning. Idag är det Suspori som får åka. Egentligen skulle jag vilja ta Lebrius, men när det är frågan om terränghinder känner jag att det blir för bökigt för Lebrius. Så den gamle gode får hoppa stockar idag. :)



Kl 18-19 håller jag en timme hoppträning i manegen

Kl 19.15 Rider jag Cedrix

Mina barn får spenderar eftermiddagen med farmor :-)

Ha en bra dag!

Mamma stjälpreda

Finurligt.
När mamma hoppar ut, hoppar jag i förarsätet. Han skakade av förtjusning. Killar och maskiner är födda tillsammans. Han vill pyssla med hjul, vrida på rattar och trycka på knappar. Medan min flicka ville kamma hår, klä på dockor och leka häst.

Min smarta slutsats: Pojkar är pojkar och flickor är flickor.

Tur för honom att han har en mamma som kan köra stora brumbrum.

Ilmajoki 25.3

Det var dags för inomhus mästerskapet i dressyr för finska hästar.
Jag åkte iväg med Suspori och Maximuz, Maxi fick komma med som sällskap då Suspori blir lätt nervös då han ska åka ensam.

Uppvärmingen var spänd. Suspori blir fort nervös och orolig då han hamnar i situationer som han inte riktigt behärskar, som en tävlingsarena till exempel. Jag koncentrerar mig på att rida lugnt så han hinner titta omkring sig, men det är svårt i en relativt liten manege med 4 andra ekipage. Det blir fort hastigt och bökigt.
När det var vår tur att starta var han lite lugnare, även fast jag fortfarande kände att han var spänd.
Vi fick en miss på den första mellantraven, Suspori missuppfattade och fattade galopp. Synd. Däremot gjorde han en fin övergång till skritt ur trav på diagonalen och vi fick en sjua för det.




Vi blev 7a i klassen av totalt 15, så jag är mycket nöjd över vår prestation!

Onsdag

Lebrius var så fin idag, jag älskar hans goda dagar för då är han som allra bäst!! Söt och snäll och gillar människor, me like. Snygg är han i rött dessutom.



Både bil och hästsläp, Umesläp B60 har blivit besiktade. En bromslampa borde bytas, och lampan som lyser upp registerskylten ska flyttas (i Sverige är brickorna på vänster sida, men den finska brickan är för lång så brickan lägg i mitten, vilket innebär att belysningen är på vänster sida) så den ska vi flytta. Han rekommenderade att smörja in bommen med vaselin. Det ska jag göra. Annars, tiptop!
Både bil och hästsläp fick godkännt!



En ovanligt lugn kväll kan man säga, då man har tid att fixa naglarna. Hittade på ett skojigt mönster, söta tassar.

KOLLA IN!!

KLICKA HÄR

Följ med NURK-teamet på deras väg mot ponny FM i fälttävlan!!

HÄST NR 5 ZARAH

Zarah
sto
Oldenburgare f. 1996
e: Zeus
u: Papaya
Importerad från Tyskland 2002

Det är inte många som känner till denna häst.
Jag jobbade som bekant i Tyskland 2001-2002. I stallet hjälpte jag en dam med sina två hästar, en hette Galloway och en hette Zarah. Galloway var en äldre erfaren tävlingshäst och jag red henne två gånger i veckan. Ägarinnan kom till stallet lite då hon tyckte. I stallet stod en söt unghäst, ljusbrun med svart man och svans. Hennes ansikte pryddes av en fin vit strimbläs. Ägarinnan kom ungefär så där i snitt varannan vecka till stallet och red både Galloway och Zarah. Galloway uppförde sig kanon, men Zarah däremot... Hon var helt vild och galen av den oregelbundna ridningen och titt som tätt låg ägarinnan och spottade manegegrus.
Hon fick nog. Hon skulle sälja Zarah. Jag vände henne inte ens blicken eftersom jag inte rikgit gillade Zarah så där rent allmänt. Hon var trossig och energisk. Vilket jag kan förstå, då hon blev så oregelbundet tränad. Hon hade helt enkelt fullt med överkottsenergi!!
Nå sen blev det så att ägarinnan skulle ge bort henne, "då ingen endå kan komma och provrida min galna unghäst" sa hon då. Zarah var 6 år. Min arbetskollega knuffade mig i armen och sa tyst "men ta henne DU, du ska ju endå till Finland med en häst, du kan ju lika gärna ta Zarah med dig!!" Tjaa... varför inte?! Sagt och gjort, vi skrev papper och huflux kom jag hem med två hästar!

Men.. hon skadade sig. Hon blev blockhalt i hb och ingen veterinär kunde riktigt se vad det var. En veterinär sa att benet ruttnar innifrån (aldrig hört något liknande!) och det finns mediciner, som för övrigt kostade skjortan, man kunde ge henne. Det här hände på hösten och jag hoppades att det skulle gå att behålla henne till våren och betäcka henne då, för hon var en snygg häst. Men det är ju såklart inte hållbart då hästen går omkring på tre ben. Vi beslöt oss för att hon fick somna in. Jag ägde henne inte ens ett år.

Jag försökte mitt bästa men det blev så här. Tyvärr har jag ingen bild på henne, ni skulle ha gillat Zarah, hon var mycket snygg!

Men jag kan bjuda på ett litet videoklipp av hennes far ZEUS:

Häst nr 4 GOLDEN RAVEL

valack
Finish Wamrblod f. 1989
e: Lavallo
u: Golden Dream VI

Golden Ravel, eller Raffu, som han kallades, köptes 1998. Han stod på Alavus ridskola och vi kände den hästen sen tidigare och beslöt oss för ett köp.
Han blev mest nog som syster Toves häst, men även jag fick rida och tävla honom.
Raffu är en riktig mångsidig häst, man kunde tävla dressyr, banhoppning och givetvis fälttävlan med honom. Han har regionmästerskapsmedaljer från alla tre grenar. Raffu var duktig på att hoppa. Han var inte en sån där speed häst precis, men han var storgalopperad och snabb i vändningarna. Man kunde svänga honom på fempenni och styra mot nästa hinder. Han hade en enorm kraft över hindren! Han hade en otroligt lång hals så att hoppa med riktigt korta tyglar gick inte, då han krävde lite tygel i sprången. Han gick fint i dressyren. Han gjorde rena övergångar och tydliga skänkelvikningar. Dressyrdomare här i nejden kände till honom och domarna skrev ofta "Raffu" i slutpläderingarna :) Han har lite olika resultat från allt mellan 90 cm till 120 cm i banhoppning, han var en rosettplockare.
Men, ni som känner herremannen Raffu lite mer inpå djupet, vet att han var en filur. En riktig stor skurk ;) Han hade några små egenheter. Till exempel kunde man inte spänna sadellgjorden för raskt, då flög hästspektaklet i taket. Ett hål i taget hette det då. Sen tror jag han var lite schitzofren, på sant alltså. Ibland när man stod i lugnan ro och borstade honom kunde han mittiallt bli livrädd för golvet. Där stod han och frustade och fnös och spände blicken i något som väldigt uppenbart inte fanns på golvet...
En annan gång skulle jag rida ut med inspänningstyglar. Han har blivit riden så innan och det har inte varit bekymmer, nå, denna exlusiva gång då så skrittade vi iväg och vi hann ca 20 meter innan kräket inser att han är nerspänd och han börjar backa så in i tusans! Backa backa backa och jag liksom sitter där som ett frågetecken och manar honom framåt, då ställer sig knackkorven upp på två fötter och lilla ryttaren hasar av. Inget mer med det sen, vi stiger upp båda två, lika förvånade, och fortsätter vår uteritt.
Under något år åkte han ner till Tyskland med syster Tove, hon jobbade där i ett år och Raffu fick åka med. Lärorikt för dem båda två!



Sen sålde vi honom 2005 som 16 åring till en privatryttare. Jag försökte hitta honom och lyckades hitta några bilder, han tävlar fortfarande på klubbnivå och senast jag hörde var att han blev såld till Sata-Hämeen Ratsastuskoulu där han finns som ridskolehäst.

Men i alla fall var han en mycket rolig prick att rida och sköta och det blev inte tråkigt för fem öre då han var med.

TACK.

Idag då

Sådär, nu är tre hästar jobbade. Så underbart väder, nu äntligen blir det vår! Finns ingen härligare känslan än att höra skrikande måsar i mars och det klatschiga ljudet då man rider på mjuka vägar!

Lebrius longerade jag i manegen och han var jätte duktig, vi travade och galopperade över bommar idag, han är försiktig om fötterna och det tycker jag är en positiv sak. Efteråt släppte jag lös honom undertiden jag flyttade bort bommarna, då märkte jag att han gick efter mig. Plötsligt blev jag 12 år och började springa och Lebrius sprang efter, precis som en hund. Han har tydligen andra talanger också!

Goldie red jag i manegen. Vi hoppade några skutt också, heta lilla sak! Snäll och pigg att rida, både jag och ponnyn var svettig efter dagens pass.

Suspori fick en härlig terrängtur. Han har mest gått på träningar så det var ett tag sen han var i terräng och det märktes, han var rädd för allt. Stora rädda kluns.. :)

Sen körde jag och Melker ut höbalar till hästarna, till Melkers stora förtjusning. Han satt och härmade ljudet för hjullastaren hela tiden, pojkar gillar maskiner och flickor gillar hästar. Så är det bara.

Dags för lunch. Nam.

The Carribean Cruise 2012

I skrivande stund kruisar m/s Kristina Katarina på havet på väg till Port of Spain / Tobago. Vi är hela dagen på havet.

Denna resa har varot fantastisk! Jag kan inte ens föreställa mig att bo på hotell och vakna upp till samma gata om och om igen. Varje dag kom vi till en ny destination. Varje dag en ny ö att utforska. Tyvärr kan jag inte sätta upp bilder då jag skriver på lånad dator, men bilder kommer.

Vi började i Barbados. Stranden där var otroligt vacker, klarblått vatten och kritvita stränder. Däremot tyckte jag att själva staden, Bridgetown, var bökig och skrikig. Barbados är en brittisk vilket innebar att de körde på vänster sida och språket var engelska.

Nästa ö var Grenada. En mycket grön ö. den grönaste av dem alla. Vi hoppade in i en taxi och vi åkte runt och tittade på ön. Såå vacker, vi såg vattenfall och vi blev också utsatta för ett monsunregn :) Strax därefter dök solen upp och det blev kokhett. Vi fick smaka på olika kryddor och längs vägen växte både bananas och kakaoträd.

M/s Kristina Katarina styrde kosan mot Martinique. Här var det franska som gällde. I Martinique paddlade vi med glasbottnade kajaker. Ida och jag i en kajak och Kim och Ben i en annan. Ida var väldigt duktig på att paddla, vi paddlade ju nästan i två timmar! Såg vi fisk? Nja... men det var upplevelsen som var klart bäst!

Nästa ö var Antigua. Det är nästan så att man inte så här på rak arm minns vad man gjort på alla öar! Nu står det helt still. Jag återkommer om Antigua. :P

Sen blev det då ett helt dygn på havet då fartyget styr mot Santo Domingo / Dominikanska Republiken. Santo Domingo är också en mycket bökig och framförallt smutsig stad. Redan vid hamnen såg man skräp på skräp på skräp. Vi åkte till stranden på förmiddagen och man blev ju nästan antastade av försäljare. Ni vet, "massaaage massaaage I give juu grejt maasaaaage ten dollars ten dollars" och innan man visste ordet av satt de och knådade mina fötter fast man upprepade gånger sagt "no thanks no thanks" När hon sedan försvunnit kom nästa. De var som flugor runt skit. Horribelt!! Men Ida fick riktigt snygga flätor! 35 dollar betalade jag för det. Men stranden var fin och vattnet var varmt och klart!! :D
Vi åt ute på kvällen och jag fick så god mat!! Vi har ätit så gott varje dag!!
Vi försöker att tillbringa så lite tid som möjligt på Kristina Katarina, då vi endå är ganska mycket på båten.

När vi var klara med Santo Domingo är det dags för ytterligare ett dygn på havet. Vi har siktet inställt på Aruba.

Aruba är klart den bästa ön hittills! Väldigt färgglada byggnader och massor med shopping. För rikt folk då för här lyser H&M med sin frånvaro och Louis Vuitton, Gucci, Calvin Klein och alla de andra flashiga märken prydde gatorna.
I Aruba åkte vi, till min stoora förtjusning, katamaran!! Jag älskar katamaraner, de är mina favoritbåtar of all times!! Vi åkte för att snorkla, härligt. Tyvärr blåste det väldigt mycket så det blev svårt att simma och snorkla. Ida var envis och skulle i vattnet. Hon är så jäkla tuff den tjejen!!! I vattnet bara fast det slänger hit och dot och simfötter har hon på och snorkeln i högsta hugg!! Hon är för bra! Inget skrik och gnäll utan hopp i plurret och allt blir bra! :)
På kvällen åt jag min godaste Chicken Ceasar Wrap ever! Mums!!

Sen åkte vi vidare till Curacao. Där åkte vi till en mycket vacker strand, igen. Ida har börjat snorkla! På riktigt! I Aruba köpte vi ett snorkel set som passar ungdom och hon snorklade i flera timmar!! Så duktig! Det var kokhett på stranden. +29 grader och halvmulet. Klibbigt och svettigt :)

Och nu är vi som sagt på väg till Tobago. Blev väldigt långt inlägg det här, svårt att sammanfatta alla öar så där snabbt, finns så mycket mer att berätta om varje ö!!
Fast resan är ite över ännu, vi har tre öar kvar!!

Detta är den bästa resan jag någonsin gjort!!!

Båda barnen har uppfört sig bra, även om Melkers ego har vuxit en aning. :)

Nu ska jag ta en Kristina Katarina kaffe och stega ut på däck för att se hur havet ser ut.
Kl är nu 09.45 och hur jag ska få dagen att gå är ett mysterium :)

Adios!!