Hjälp till!

Tyfonen Haiyan.

 

Vindhastigheter mättes upp till över 100 m/s. 100m/s!! Hur hårt blåser det inte då? Helt sjukt, jag minns att på en vindhastighet på 20m/s viker sig björkkronorna och skottkärran som lämnats ute blåser omkull. Men hundra meter per sekund är ju sjukt.

Varför ska alltid naturkatastrofer slå till där människor är som mest utsatta? Miljoner med fattigt folk bli drabbade, deras familjer splittras och deras redan knaggligt uppbyggda skjul liknande hus slits med vinden och vattnet. Vart tar man vägen? Vad gör man då mobilnätet och allt annat slås ut? Vattnet är slut! Hur matar man sina barn? Det är ju för vidrigt.

 

Jag kan inte låta bli att tänka på alla filippinska mammor och pappor som sliter och har upplevt sådant som ingen förälder borde uppleva, förlorat sin barn, förlorat sina hem, förlorat sin trygghet. Barnen är utan både mat, vatten, torra kläder, i vissa fall inga kläder... vilken katastrof.

Eller de filippinska småbarn som förlorat sin mamma eller pappa.

(Och här hemma i trygga Finland är diskussionerna i full gång angående våra barns vacciner. Suck.)

 

Ge ditt bidrag, man mår bra när man kan hjälpa utsatta människor!

Att ge en liten peng till Röda Korset är inget som drabbar dig ekonomiskt, hjälp till!

 

Finlands Röda Kors

 

När jag blir stor ska jag ägna min tid åt att hjälpa barn i världen, barn ligger mig varmt om hjärtat, lika varmt som hästar och jag har en hemlig dröm om att stå där med mat och kläder till fina barn runtom i världen. De kläder som jag har packat i påsar här hemma skulle jag utan vidare ge vidare till de små behövande guldklimpar i Filippinerna. Utan att blinka.

Barn har inte valt att födas och det är vi vuxna som ska se till att de har det bra...

Trebarnsmora på hoppträning

Igår var jag och min finnhäst på hoppträning. Vi fick minsann jobba. Min häst blev lite trött efter uppvärmningen, men jag tycker det är bra man får jobba igång hästen ordentligt. Vi började med skänkelvikningar i skritt både till vänster och till höger, samt öppna i trav på följande långsida. Jag älskar öppna. Öppna måste vara den bästa övningen till en häst, speciellt min, som gärna springer med bakbenen på innerspår. I alla gångarter. Han är en riktigt sned kuse, speciellt i vänster varv.

Sedan blev det dags för galoppen. Vi skulle öka galoppen rejält, för jag vet, att vi ryttare i Finland inte galopperar på ordentligt. Tyvärr är det så att min finnhäst blir fort stressad och nervös när man driver på honom i galoppen (kanske då jag "tramsgalopperar" mest hela tiden), vilket gör att man får vara noggrann med halvhalterna.

Vi galopperade tre bommar på volt, i olika växlar. Gick väl sådär, jag fick inte in rytmen och jag testade allt, kortare vägar, längre vägar, ett annat tempo, men hur jag än gjorde trampade han på bommarna, skuttade av för tidigt eller tog ett sånt där irriterande extra steg innan bommen så man känner hur ryggen knuffar en ur sadeln :) Och inte höll vi galoppen heller, vi bröt av till trav nu som då, katastrof! Men å andra sidan har ju inte haft tid att träna så värst mycket, jag tog det på min "mammadispans"

Hoppningen gick bra. Vår hopptränare är finurlig. Hästarna skulle vänta och lyssna men ha en stark galopp. DET är svårt, att få en lugn och drivande häst som inte blir stark på hinder, utan kan galoppera med en bra galopp utan att rusa. Vi fick till några fina avstånd och snygga hopp, jag och min finnhäst.

 

Feta släktband

Ni vet fälttävlanshästen FRH Escada JS, som Ingrid Klimke tog EM medalj med nu i Malmö?

Hon är halvsyster till min Milky Way.

De har samma mor, Lehnsherrin.

Helt otroligt att min lilla Zacki har stora berömda halvsyskon.

 

Coolt!

Suspori

Efter några månader utan ridning har jag nu äntligen suttit på hästryggen igen.

När man är gravid, speciellt i slutet av graviditeten, undrar man nog ibland om man någonsin kommer att kunna rida igen. Rida visst, men lika bra? Lika lätt? Jag blev så himla stor och trött, så att sitta på en häst kändes väldigt avlägset. Tänk om allt inte går bra? Tänk om man får en baby med kolik så man är så trött att man inte ens orkar tänka häst? Mina tankar var många.
Ungefär en månad efter förlossningen kom syster och sa "nu sköter jag, gå och rid" beordrade hon mig. Jag sa "eeh okej" och kände pulsen öka. "Å hur kommer det att gå.." Jag var inte rädd eller osäker på hästen utan mer om "domen", kan jag rida?
Jag satt på mig ett par spända ridbyxor, tryckte in baby bullen och drog på mig chapsen.
Där stod jag utanför hagen, som en liten flicka med grimskaftet i hand. Äpplet var tvättat och rent, det skulle min häst få.

Suspori. Han är så klok och snäll. Ridningen gick sådär, jag var vinglig och svag, blev trött och flåsig, skänklarna levde ett eget liv. Jag blev lätt deprimerad, var jag såå dålig? Ridning brukar ju vara lätt? Well, jag försökte inte bry mig så mycket, min kropp har gjort en tuff ansträngning så jag måste ge den tid.
Nästa ridtur gick mycket bättre, jag var tillbaka! Jag hade min egen sadel och Suspori gick kanon bra. Jag fick rida igenom honom till en början, då han har mest haft ledigt och slappnat av i hagen med sina kompisar. Jag började med att flytta honom för skänklarna, det är viktigt för mig, så att min häst ska kunna ställa sig, och för att få den lösgjord och fin i sidorna. Han behövde lite övertalning till först, men sen kom han ihåg mig och min ridning och efter några höger och vänster varv, var han precis som jag ville ha honom. Mjuk och fin och gör hörnen korrekt.
I galoppen var han spänd och hade lite bråttomt. Inte tempot, utan mer som att han galopperade för snabbt med benen och spände nacken och halsen. Lite som marsvinsgalopp. Han blev mer avslappnad efter ett tag, men inte tillräckligt. Men å andra sidan behöver han inte gå perfekt nu heller, jag förlåter det mesta. Det som inte går igenom idag kan vi göra imorgon.

Hinder låg framme. Jag kunde inte motstå, så vi hoppade ett par skutt. Förfärliga hopp men vad gör det? Suspori fattade nog inte varför jag slamsade av och an, men jag orkar faktiskt inte bry mig, man behöver inte ta allt så allvarligt. Rytmen kommer.

Uppdatering

Så.
Den lilla fröken föddes 27 juli 2013. Jag gick över tiden tre dagar.
BB tiden och förlossningen gick riktigt bra, jag körde hårt på alla mediciner och bedövningar de bjöd på, har fött två barn tidigare och hade varken lust eller vilja att vara en hårding denna gång så bedövningar blev det. Spinal körde vi på på slutet och det är otroligt hur smärtfri man kan bli på en gång, jag till och med sov strax innan Ebba föddes. Väldigt knasigt.
Hon föddes i Kokkola och jag är nöjd med BB hotellet, jag är egentligen nöjd med både Jakobstad och Kokkola, lika bra service på båda sjukhusen.

Nu är jag då trebarnsmamma och det är otroligt ljuvligt, samtidigt som man inte ens kan föreställa sig hur många barnhjärtan man måste ta hand om. Alla vill ha en bit av mamma och jag förstår att det är svårt att dela på mamma. Har märkt sedan Ebba kom, att både storasyster och storebror är mer än vanligt förtjust i sin lilla mamma just nu. Helst vill alla tre sitta i famnen på en gång.

Jag är otålig. Varje dag vill jag dra på mig mina gamla jeans, men de går inte över rumpan! Jag gick upp 20 kg under graviditeten och det sätter sina spår. Jag tänker som så att de ärr och fel man får på kroppen efter tre barn, är bara bevis på att man är mamma och man har fött barn, alltså något att vara stolt över! Egentligen. Men jag är en kvinna, och vi är experter på att se fel fel fel på kroppen, hur förlåtande nu allt ska vara för att man fött barn, jag är nöjd. Och stolt. Men endå... nånstans där bakom, är jag lite ledsen. Tider förändras och vi med den.
Då jag tittar mig i spegel så tänker jag "allt blir bra då jag börjar rida, allt är bra, mina barn är friska och underbara"  Och så är det ju :)

Ebba är nu lite över två veckor och när jag tänker tillbaka på tiden efter första dotterns födelse, så om jag skulle följa samma framfart, ja, då vore jag anmäld till hopptävling nu i helgen! Man är allt knasig då man är ung, 21 år som jag var då. Skulle inte känna mig redo för en hopptävling, hu då, jag skulle trilla av mellan hindren. Näe, jag hoppar upp på hästryggen när det känns ok!
Men jag längtar...

Nu har Melker somnat lagom till lunch, Ebba har precis vaknat och Ida kommer vilken minut som helst hem från skolan, så nu stängs datorn och de här mamman ska vara, ja just det, just mamma.

/R

Börjar kännas som ett tag sen, sen jag sist drog på mig ridbyxorna och satt i sadeln.
Jag är verkligen ridsugen, saknar doften av hästsvett och framför allt saknar jag mina hästar! Jag vill påbörja inridningen av Pangpang, 3 år, och vidareskola Suspori.

Graviditeten då? Jag är i vecka 36, så det går på det sista nu. Båda syskonen föddes i vecka 40, så det är några veckor kvar. Bara att härda ut! Min största utmaning just nu är inte min stora mage eller svällda ben, det är parveln på 2,5 år som tar energi. Tänk stackars pojk... instängd hemma med en höggravid morsa som inte kan ge pojken den tid och lek som han faktiskt behöver. Vår enda gemensamma hobby just nu är att köra gräsklippare. Jag sitter. Han styr. Glädjen är stoor när pappa kommer hem från jobbet, för då händer riktiga grejer!! Inte halvtaskiga försök till städning, bakning eller lek.
Men snart lille son, är mamma tillbaka!

Bebisen i magen växer som den ska. Även fast vi varit på extra ctg röntgen då babyn har hållit sig lite i nedre kant i tillväxten. De menade att babyn är för liten helt enkelt. Man blir ju orolig då man ska på extra kontroller, men innerst inne visste jag att bebisen är ok, för den är sjövild och ger inte mamma så många pauser som de tidigare barnen. Jag resonerar ju som så, ju vildare destu starkare.
Ctg röntgen var ok, fin puls och bra aktivitet, vi fick till och med registrerat barnets hicka. :)
På ultrakontrollen i vecka 35 vägde barnet ca 2,7 kg och beräknas väga runt 3,5 kg när det föds, vilket låter toppen eftersom föregående barn vägde 4,5 kg vid födsel. En långdragen och knepig process som slutligen slutade i kejsarsnitt, minns så väl barnmorskan första ord när Melker togs ut från min mage "OJ vilken stor pojke, det här skulle aldrig ha gått"
Får se hur det går den här gången.

I helgen är det fälttävlans lag FM vid Nurk, jag tänker vanka mig dit och andas lite hästsvett. Och tipsa syrran förstås, som startar två hästar den helgen. Lyckans ost :)

Det om det, dags att köra gräsklippare!
Ha det bra gott folk

Lördag och årets varmaste dag!
Jag är nog en sådan människa, som älskar värme. Jag skulle utan problem kunna flytta till Spanien eller Aruba. Jag hatar att frysa! Jag älskar vintern och skulle inte kalla mig 'spilt' och klen, men sommar... och sol... 30 graders värme.. det finns inget bättre. Jag vill absolut inte klaga när termometern skjuter i höjden. Även om jag ibland viskar tyst 'att nu e de lite varmt'..
Jag fullkomligt älskar bikiniränder, flipflops, blåa hav, glass och bad, solbrillor och shorts, jag föredrar solen framför skuggan.
Jag bryr mig inte om jag lackar i pannan, i solen ska jag sitta, jag mår så bra av sol!

 

Jag är i 6 månaden och jobbar fortfarande som vanligt med hästarna.
Visserligen i ett långsammare tempo och utan ridning.

Imorse kunde jag bara konstatera att vi har så sjukt snälla och väluppfostrade hästar.
Jag fodrade och la ut alla +15 hästar från morgonen, och de är så rara och snälla, går sakta, inget stressande och tryckande! Och då tar jag dem två och två. De måste ju helt enkelt må så himla bra?
Den enda hästen som har lite lite mer bråttomt än de andra är ju givetvis min egen, Suspori, men det är bara för att han är så himla snål på maten, dreglet lämnar ett långt spår efter Suspori på väg till hagen.

Sen blev det frukost för mig och jag måste alltid vila efteråt. Sen mockade jag 9 boxar och städa lite hemma. Melker fick leka med sin favoritmänniska på denna jordglob, moffa, under tiden.

Melker har börjat på dagis. Det går sisådär, han har en väldig ångest att bli lämnad hos dagis och det skär i mitt mammahjärta varje gång jag lämnar honom dit.. Fast jag VET att han slutar efter ett tag, men det är i alla fall inte särskillt roligt. De har påskpysslat och Melker knåpade ihop ett sånt fint påskris med fjärdrar, sötnosen..

Jag och min dotter hade planerat att åka på en rolig Match Show med vår jack russell idag, men hunden har skärt sig i baktassen så nu springer hon på tre ben.. Otur. Min dotter hade sett såå framemot utställningen.

GLAD PÅSK!

Boohaki?

Jag följer med en het debatt hos det svenska hästfolket.
För ett par dagar sedan sändes ett program liknande 'Uppdrag Granskning', i SVT om så kallade hästhandlare.
Där framgick att en köpare köpt häst från en känd hästförsäljare i Sverige och hästen blev besiktad och gick igenom u.a (utan anmärkning). Några dagar senare blev den nyinköpta hästen halt och ny undersökning påbörjades, hästen visade sig då att efter ryggröntgen, lida av ryggkotorna var så tätt att det nöp hästen varje gång den hade en ryttare på ryggen. Stackars häst.

Köparen ville reklamera hästen för sk prisreducering, men säljare vägrade, hästen såldes ua.
Och där börjar tvisten. Noteras bör att köparen uttryckligen ville friröntga hästen (dvs inkl ryggröntgen) då hon tidigare haft en häst med ryggproblem. Och hästen gick igenom, även fast det syntes på ryggplåtarna dessa tornutskott som låg för tätt. Veterinärmisstag? Enlig vetten var de 'inom normalvariation'.. Ok...? I dagsläget står köparen med en häst som inte går att rida.

Ett annat fall handlade om en unghäst som blev besiktad och klar för köp och hästen åkte hem med den nya ägaren. Hästen började gå orent och reklamerades efter att den nya köparen upptäckt en lös benbit. Fallet gick hela vägen till rätten och köpet hävdes, dvs säljaren köpte tillbaka hästen.
En månad efter tvisten var hästen såld igen till nya ägare som i sin tur också lägger märke till att hästen är oren, tvist börjar igen och efter ett par månader ger köparen upp och bedömmer att hästen ska avlivas på grund av sin lösa benbit. Hittade en video på nämda häst (2 år gammal dock..)och enligt vad jag förstod ska den lösa benbiten sitta i ett bakben, men jag tycker att hästen är oren på fram. Fin häst dock.



Det svåra är ju att veta vad som egentligen hänt och hur ska man våga köpa häst? Det är ju mycket pengar och helst av allt vill man ju få en frisk häst, de skadar ju sig endå.
Ska man kunna lita på företag (och privatpersoner för den delen..)?

Jag röntgar gärna en potentiell häst. Jag blev av med nästan 500 spänn på en eventuell unghäst, men jag är så glad att jag gjorde denna undersökning, för det visade sig att hästen hade pålagringar på båda framkotorna! Vid en ålder på 5 år!! Det blev inget köp. Men en saftig räkning från kliniken.
Fast med detta tvprogram i ryggen, är det ju tydligen ingen garanti, även fast man röntgar hästen från topp till tå.

För att inte tala om den svarta skönheten som dog fyra dagar efter ankomst till stallet.. Då man skulle ha varit mer hårdhudad och drivit saken vidare, men det var enklare att begrava hästen och glömma eländet.

Fina Aston.

 

Det om det.

Men vi ska ju givetvis glädja oss åt alla dessa underbara hästar som har fått fina nya ägare och de som har varit så nöjda med sitt hästköp. Tyvärr är det ju så att ett program liknande Plus drar alla hästaffärer över samma kam, även fast många av dem har slutat lyckligt!

Jag har handlat några hästar, från Finland, Sverige, Tyskland och Litauen och det har alltid slutat bra, förutom den här svarta då..

 

Det var mina tankar för idag, ha en trevlig onsdag!

 

/Rita

 



vinterbus

:)

Stall Åminnes hästar 2013

Nedan listar jag våra hästar som finns i stallarna har på Åminne.
Varsågoda!

1. Belle Epoque vd Bunkerhoeve *2001 äg Tove Övergaard

 

2. Rasi H *1998 äg. Tove Övergaard

3. True One *2009 äg. Tove Övergaard

4. Gavectra Swe *1997 äg. Tove Övergaard

5. Boril *1994 äg. Tove Övergaard

 

6. Ronja IV Ger *1996 äg. Tove Övergaard

 

7. Clara III *1998 äg. Tove Övergaard & Ronny Kengo

 

8. Maximuz *2000 Äg. Rita Övergaard & Ben Svedlund

9. Lebrius MG *2006 Äg. Rita Övergaard

 

10. Suspori *2001 äg. Rita Övergaard

 

11. True Pang-Pang *2010 äg. Rita Övergaard

12. Liinun-Otto *1999 äg. Stall Åminne

13. Liinun-Mikko *1996 äg. Stall Åminne

14. Paloma Polaris *2002 äg. Stall Åminne

 

 

15. True Maid *2007 äg. Odd Övergaard

 

16. True Love *2006 äg. Odd Övergaard

17. True O´Malley *2009 äg. Odd Övergaard

18. Cedrix *2001 äg. Malin Westerlund

19. Durance Swe *1992 äg. Patricia Kontulahti

 

20. Varis *1997 äg. Åsa Sjöholm

21. Malin Ger *1995 äg. Johanna Övergaard

 

22. RocknRolla *2009 äg. Lena Sjöskog

 

23. Miina *2010 äg. Mia Kuulusa

 

På skolning/inridning:

 

24. Della, 3 år, sto e: Duendecillo P

 

25. Mette Marit, 4 år, fjordhäst, sto



Nu är jag depp

Jag red min finnhäst lördag & söndag. Det gick inte bra. Jag fick i magen och det bästa sättet att rida var att stå i fälttsits. Det går nog inte mer. Jag blir så depp. Ja ja jag vet att jag är gravid och jadajada, men endå, jag är ju "bara" i femte månaden och hade hoppats på att kunna rida min finnhäst lite till, då han är väldigt bekväm att rida på.
Jag känner mig så hemma i sadeln, skänklarna benen och fötterna liksom bara faller på sin plats. Nu får jag vänta till sommaren (!) det är ju hur länge som helst!
Hur ska jag klara av våren? Tävlingssäsongen?

Bjuder på en filmsnutt på Suspori.



Men... min belöning är obetalbar...


Jag tycker faktiskt han är minst lika söt som Suspori :)
Hej Melker, vad söt du är, två veckor gammal.

Finsk SM seger i banhoppning?

Idag, söndag, avgörs Svenska Mästerskapen i banhoppning i Billdal, Sverige. Med på starlistan finns den finske Senastian Numminen som vann SM kvalet igår lördag, hinderhöjd 1,50 med hingsten Contendo da Carma. Han tävlar bl.a mot Royne Zetterman, Jens Fredricson och Peder Fredricson

Vi håller tummarna för den "skånske finnen" att han drar hem en medalj idag!

Lycka till.

Klä din häst rätt!

Vi behöver bra och tåliga vinterttäcken till våra hästar, dels för att vi bor i ett kallt land vintertid och dels för att täcket ska tåla slitage såsom regn och sno, hästkompisars bitande.

Vi har testat ut vilka "kläder" som är billigast bäst. För du är ju verkligen skyldig att se till att din häst har bekväma kläder på sig, kan inte vara roligt och trevligt att gå omkring med ett hästtäcke som sitter fel.

Största felet är
FEL STORLEK. De flesta köper för stora täcken till sin häst, vilket i sin tur leder till att täcket åker bakåt och börja skava och slita på bogarna. Kontrollera att storleken faktiskt är den rätta, täcket ska sluta precis där baken slutar.

FEL MATERIAL. Tänk på vad det är för material i innertyget. Jag rekommenderar polyester eller nylon fyllning, ett glansigt innerfoder som glider och är följsamt. Jag har aldrig på ett fleecetäcke under yttertäcket! Fleece har en tendens att fastna och göra det obekvämt för hästen.

För en värd peng kan jag rekommendera

AMIGO INSULATOR innetäcke. Horseware är känt för sina fantastiska täcken och ett Amigo innetäcke kostar runt 60-100 euro, helt klart väl spenderade pengar då täcket håller bra och är enkelt att tvätta. Du kan välja mellan tre olika tjocklekar, 150g, 200g och 500g.

 

 

 Sen toppar man detta med ett vintertäcke med samma fyllning, polyester eller nylon. Kan vara av vilket märke som helst, ett bättre vintertäcke med hals kostar runt 120 euro. Köper du ett vintertäcke av kvalite kostar det allt mellan 150-500 euro.



Min bästa häst

rycktes ifrån mig... helt oväntat och helt plötsligt.

Min underbara fina Milky Way. Jag kan bara inte begripa att hon inte finns mer, hon skulle ju leva tills hon blev gammal och grå och hon skulle stanna kvar hos mig länge...
Fan vad tomt det känns.
Hon har ju alltid funnits där i stallet, där i hagen, den lilla vita varelsen med de svarta kloka ögonen, nu är där ingenting. Vad hemskt. Hon var alltid där... i tio års tid. Nu ingenting.

Jag kan ju ingenting annat än att bara minnas våra fina år och hennes otroliga tävlingsskalle. Vilken otrolig känsla att hoppa på en liten tjej som ger allt!!

Så modig. Så klok. Så bäst. Så mjuk. Så fin. Så snäll. Så liten.

Och nu är hon borta.

Å vad jobbigt!!!!!!

.... men jag fortsätter vidare. Jag har Pangpang. Hennes avkomma.

Och vet ni, jag känner på mig att där finns en lika härlig och underbar liten Milky Way 2...

Milky Way Ger

1992-2012

Toro

Steg upp som vanligt lite före 06 och började bege mig till stallet.

Detta för att jag ska hinna med utsläpp innan barnen (läs Melker, två år) vaknar.

 

Här kör jag med Stall Åminnes egen elbil, världens bästa inköp ever!

De flesta av våra hästar har fri tillgång till hö. Men några utfodras med småbalar och det handlar om tre hagar med sammanlagt 7 hästar, resterande 18 hästar har fri tillgång ( sammanlagt tre hagar med varsin storbal)

 

 Elbilen, som heter Toro, laddas nu som då.

Den är utrustad med sex stora härliga elaggregat som håller Toron vid liv i flera körtimmar.

På instrumentbrädan finns ON/OFF nyckeln, kippen, bakåt-framåt, tuta, lampor och elmätare.

Det som är charmigt med Toron är att den låter piip piip när man backar, det ljud som är obligatoriskt för lastbilar.Annars är Toro tyst som en mus, inget brummande, inget utsläpp, helt naturvänlig. Elbilen är inte riktigt lat heller ska ni veta! Den far iväg som en silverpil mellan stallarna och alla hästar vaknar till liv när de hör det välkända piip piip ljudet av Toron.

För djuren betyder Toro = mat.

En hit när man har hästar på rymmen! Bara att lägga i backen piip piip så kommer de springades i otakt med dreglet rinnades nerför mungipan. Dumsnutar ;)

Bilen har ett flak där man kan lasta höbalar, sadlar, dressyrstaket, bommar, hinderstöd eller varför inte en soffa

Toron är bakhjulsdriven och är ingen terrängbil av stora mått, i riktig plumsnö eller helt vanligt stallsrapa är Toron besegrad. Men är chauffören dum får kroppen lida.

Läs: mocka snö, sanda, gasa, backa, lyfta, svettas, gå för att hämta hjälp.

 

Eftersom jag blir trött i benen nuförtiden, bestämde jag mig för att ta Suspori på släp ut till hagen.

Gick fint, förutom de två extra höbalar jag hade på flaket, Suppen tyckte de såg riktigt smaskiga ut..

 



 



Och nu smakar morgonkaffet så otroligt gott!!