HÄST NR 3 HAGELS ALMANDINE

sto
Finnish Warmblod 1989-2010
e: Labirynt xx
u: Alexandra Ålykke

Vi åkte ner till Sibbo 1997 för att provrida Hagels Almandine. Hon hade som 6 åring deltagit i både dressyr Breeder´s Prize samt hoppningen. Hon klarade sig jätte bra där!


Hagels Almandine och Håkan Wahlmann

Hon var skön och fin att rida, fast vad visste jag på den tiden, som skumpat runt på Taiga och Hanny innan?? Kan ju säga att provridningen inte var den bästa. Jag minns att jag inte fick henne att fatta galoppen (!), så bra gick det :)
Men Alma charmade oss allihop och hon åkte hem med oss genast! Hon trivdes bra i sitt nya hem och här skulle hon bo i 13 fina år och leverera både tävlingsresultat och 3 fina avkommor.
I början var det tufft. Att som ponnyryttare hoppa över till stor häst är inte det lättaste. Och Alma visste vad hon gjorde. Hoppning var LÄTT. Men jag däremot, visste inte vad jag gjorde så hoppning blev SVÅRT. Jag kunde helt enkelt inte läsa fina frökens signaler så istället för att köra på hennes linje började jag lägga mig i och dra och bromsa och göra helt fel. Efter några år började problemen komma, som jag då själv orsakat, givetvis. Stora oxrar blev min skräck. Istället för att vänta och ta det lugnt började jag gasa henne mot oxrarna och lägga henne helt fel så det blev tvärstopp.
Vi började på allvar träna och tävla fälttävlan 1999 och framåt. Jag var då 17 år så vi hade två år på oss att satsa på juniormästerskapen. År 1999 fick vi silvermedalj i juniormästerskapet i banhoppning.

År 2000 gick det också bra! Då lade vi beslag på juniormästerskapsguldet i banhoppning 110 cm AM5 och helgen därpå knep vi guldmedaljen i regionmästerskapet i fälttävlan. Vi vann även Finlands JunioriCup i fälttävlan åren 1999 och 2000. År 2000 gjorde jag min första start i Junior FM i fälttävlan. Vi låg på en kanon plats efter dressyren och terrängdelen gick felfritt. Vi låg på silver plats inför banhoppningen, men där stötte vi ihop med min värsta skräck: stor maffig oxer. Där satte vi ett stopp. Tyvärr. Jag blev förstås besviken, men vi klarade oss rätt så bra endå, vi hamnade på en 4de plats, strax utanför medaljpallen, men jag var trots allt mycket nöjd med våran prestation!!



Vi gjorde ALLT med Alma. Tävlade dressyr, hoppning samt fälttävlan. Men vi hade också tid till att busa och leka. Vi tolkade ett par gånger och vi åkte för att simma med henne. Hon älskade att simma! Hon var dessutom tokbra att lasta och åka iväg med, så hon blev oftast utsatt för bråkiga och osäkra hästar i trailern, en riktig muminmamma. Hon var nöjd med allt så länge hon fick mat, hennes stora stora passion i livet!


En rätt så vanlig bild när vi var ute på fälttävlansturneringar, att skruva i broddar blev man mästare på!

Jag känner liksom hur jag fylls med känslor när jag sitter här och berättar om henne. Jag saknar henne. Jag är så tacksam för att hon väckte mitt intresse för fälttävlan och jag är så ledsen för alla misstag jag gav henne, men jag var bara ung och orutinerad... Hon hjälpte mig så mycket hela tiden, synd bara att hennes stenkorkade ryttare inte fattade vad hon menade och började själv tjafsa och ändra och hålla på. Nu börjar jag bli arg på mig själv! Jag tror att jag har dåligt samvete för Alma då jag inte kunnat rida henne till hennes yttersta, ska vi väl säga. Kanske hon var för bra för mig? Vem vet..



Hon lämnade efter sig tre fina avkommor:

TRUE LOVE
Trullan
Finsk ridponny f. 2006
e: Klockas Zimon


TRUE MAID
Sumsum
Finish Wamblod f. 2007
e: Carano


TRUE O´MALLEY
Affe
Finish Warmblod f. 2009
e: Duendecillo P


Du gick bort 2010 efter ett händelsrikt liv tillsammans med dina uppfödare i Sibbo och här hemma hos oss.

TACK min söta för alla fina år tillsammans och jag ångrar inte en dag.