Drömresan!

Nu är det dags. Resan som blev bokad i maj 2011.

Kryssningen bland de karibiska öarna.

Jag ska njuta. Massor.

Adios everybody!!

HÄST NR 3 HAGELS ALMANDINE

sto
Finnish Warmblod 1989-2010
e: Labirynt xx
u: Alexandra Ålykke

Vi åkte ner till Sibbo 1997 för att provrida Hagels Almandine. Hon hade som 6 åring deltagit i både dressyr Breeder´s Prize samt hoppningen. Hon klarade sig jätte bra där!


Hagels Almandine och Håkan Wahlmann

Hon var skön och fin att rida, fast vad visste jag på den tiden, som skumpat runt på Taiga och Hanny innan?? Kan ju säga att provridningen inte var den bästa. Jag minns att jag inte fick henne att fatta galoppen (!), så bra gick det :)
Men Alma charmade oss allihop och hon åkte hem med oss genast! Hon trivdes bra i sitt nya hem och här skulle hon bo i 13 fina år och leverera både tävlingsresultat och 3 fina avkommor.
I början var det tufft. Att som ponnyryttare hoppa över till stor häst är inte det lättaste. Och Alma visste vad hon gjorde. Hoppning var LÄTT. Men jag däremot, visste inte vad jag gjorde så hoppning blev SVÅRT. Jag kunde helt enkelt inte läsa fina frökens signaler så istället för att köra på hennes linje började jag lägga mig i och dra och bromsa och göra helt fel. Efter några år började problemen komma, som jag då själv orsakat, givetvis. Stora oxrar blev min skräck. Istället för att vänta och ta det lugnt började jag gasa henne mot oxrarna och lägga henne helt fel så det blev tvärstopp.
Vi började på allvar träna och tävla fälttävlan 1999 och framåt. Jag var då 17 år så vi hade två år på oss att satsa på juniormästerskapen. År 1999 fick vi silvermedalj i juniormästerskapet i banhoppning.

År 2000 gick det också bra! Då lade vi beslag på juniormästerskapsguldet i banhoppning 110 cm AM5 och helgen därpå knep vi guldmedaljen i regionmästerskapet i fälttävlan. Vi vann även Finlands JunioriCup i fälttävlan åren 1999 och 2000. År 2000 gjorde jag min första start i Junior FM i fälttävlan. Vi låg på en kanon plats efter dressyren och terrängdelen gick felfritt. Vi låg på silver plats inför banhoppningen, men där stötte vi ihop med min värsta skräck: stor maffig oxer. Där satte vi ett stopp. Tyvärr. Jag blev förstås besviken, men vi klarade oss rätt så bra endå, vi hamnade på en 4de plats, strax utanför medaljpallen, men jag var trots allt mycket nöjd med våran prestation!!



Vi gjorde ALLT med Alma. Tävlade dressyr, hoppning samt fälttävlan. Men vi hade också tid till att busa och leka. Vi tolkade ett par gånger och vi åkte för att simma med henne. Hon älskade att simma! Hon var dessutom tokbra att lasta och åka iväg med, så hon blev oftast utsatt för bråkiga och osäkra hästar i trailern, en riktig muminmamma. Hon var nöjd med allt så länge hon fick mat, hennes stora stora passion i livet!


En rätt så vanlig bild när vi var ute på fälttävlansturneringar, att skruva i broddar blev man mästare på!

Jag känner liksom hur jag fylls med känslor när jag sitter här och berättar om henne. Jag saknar henne. Jag är så tacksam för att hon väckte mitt intresse för fälttävlan och jag är så ledsen för alla misstag jag gav henne, men jag var bara ung och orutinerad... Hon hjälpte mig så mycket hela tiden, synd bara att hennes stenkorkade ryttare inte fattade vad hon menade och började själv tjafsa och ändra och hålla på. Nu börjar jag bli arg på mig själv! Jag tror att jag har dåligt samvete för Alma då jag inte kunnat rida henne till hennes yttersta, ska vi väl säga. Kanske hon var för bra för mig? Vem vet..



Hon lämnade efter sig tre fina avkommor:

TRUE LOVE
Trullan
Finsk ridponny f. 2006
e: Klockas Zimon


TRUE MAID
Sumsum
Finish Wamblod f. 2007
e: Carano


TRUE O´MALLEY
Affe
Finish Warmblod f. 2009
e: Duendecillo P


Du gick bort 2010 efter ett händelsrikt liv tillsammans med dina uppfödare i Sibbo och här hemma hos oss.

TACK min söta för alla fina år tillsammans och jag ångrar inte en dag.

HÄST NR 2 TAIGA POLARIS

sto
Connemaraponny f. 1976-2005
e: Espe-Belos
u: Forest Rover
egen uppfödning



Taiga blev min då jag var ungefär 10-12 år. Jag har så dåligt minne när det kommer till årtal, men där runt 1992 och framåt skulle jag tro att hon och jag blev ett. Taiga var då 16 år gammal. Hon och jag började tävla lite smått på klubbtävlingar och jag måste säga att det fanns ju verkligen inte så många klubbtävlingar på den tiden att välja på, som det till exempel finns idag. Dessutom var ju grisen inte så där värst trevlig att lasta så det blev oftast klubbtävlingar på gångavstånd, dvs Tavast Stall och NURK. Taiga var en utomordentlig hoppare och vi knep en och annan rosett! Tyvärr mätte fröken 152 cm i mankhöjd, så det gick inte att satsa på ponnyhoppningar. Tyvärr, jag tror att vi skulle ha haft en bra chans där. Det var då jag började fatta tycke för att tävla och hoppa. Vi började också hoppa terränghinder, men tyvärr kom ju hennes ålder emot (20 år) och vi insåg att det var dags för mig att få en ny häst.

Taiga fick gå som ridskolehäst hos Stall Åminne i början av sitt liv och jobbade även nått år på ridskolan vid Nurk. Där blev hon genast första året utsedd till "Årets Ridskolehäst"



Denna underbara häst...
Hur många osäkra ryttare har inte denna vita dröm hjälpt och visat vägen.. Är du månne en av dem??

Tyvärr visade Taiga aldrig någon brunst, även fast vi försökte hjälpa naturen på traven. Annars skulle vi definitivt ha betäckt henne med en vacker connemarahingst, men så blev det tyvärr inte denna gång.

TACK TAIGA för att du senare i framtiden hjälpte mig att hitta min drömmars häst, om ni bläddrar upp och tittar till höger så ser ni kopian..

Min första ponny HANNY

Jag kommer att i några inlägg framöver presentera för er, kära läsare, mina hästar genom åren. De som jag har ägt och äger.

Jag börjar med min alldeles egna första ponny. Egentligen stod jag inte som ägare till ponnyn, men hon var som "min".

HANNY
sto
gotlandsruss f. 1974-1999
e: Lotus
u: Cirkeline



Jag började väl rida och sköta henne så där sporadiskt som skitungar gör vid en ålder på 7-8 år. Hanny var ett riktigt busfrö minns jag. När man red henne stannade hon jämt och dök i alla grästorvor. Detta gjorde hon inte enbart då man red, utan också då man gick med henne i grimskaft. Jag minns så bra då hon dök ner i gräset och man drog och drog och inget hände, förutom då att hon vände rumpan till och man skulle definitivt akta sig för hennes bakhovar!
Hennes hoppteknik var verkligen inget att skryta med! Hon kom i galopp, halt innan hindret och sen rakt upp i luften och över hindret. Det hände i princip vid varje hinder. Jag kan inget annat än att se en likhet med Mulle Mustang :) Fast grannens tulpaner lät hon förvånasvärt nog vara ifred.


Sötnosen!

Nästa häst att presentera är TAIGA POLARIS.

Drömsadeln

CWD half deep, 17.5" och svart.

Jag kommer att köpa en. Så är det bara.

Jag har ridit en gång i en CWD sadel och jag blev helt såld!! Du kan rida med mysbyxor och du sitter som gjuten betong, helt amazing vilken bekväm sadel!!
Det är svårt att få tag i en svart CWD sadel, helt enkelt för att det inte finns så många i den färgen plus att de försvinner från annonsen lika snabbt som de kommit.

Här är e bild på min drömsadel, men min ska vara svart.



Gör som Rolf-Göran Bengtsson, rid i världens bekvämaste sadel!

HÄR FINNER du information om CWD sadlarna.

Happy Valentine´s Day

Idag när jag sprang in och ut med hästarna fick jag ett meddelande, mitt i stressen tänkte jag lite så där irriterat "Men va nu då?!" och öppnade meddelandet, där stod "Glad vändag Kraam!" Såå trevligt! Jag blev genast lite generad då jag blivit så stressad över meddelandet och så var det en vänlig själ som ville önska mig en trevlig vändag. Tack du kära vän! :)

Suspori gick kanon idag. Han är för fin, verkligen. Vi tränade galoppbyten och de två sista gjorde han enbart med hjälp av vikten. Han är så fiksu. Jag är så stolt över honom! Suspori är så mjuk och känslig och vill jobba framåt, han diggar dressyr och blir riktigt salig och nöjd då man berömmer honom. Idag fick han klappar hela manegen runt efter hans fina byten, så där gick han och kråmade sig och tyckte sig vara så duktig såå :D Imorgon ska jag lasta honom i trailern för då ska vi åka iväg på hoppträningar till klubbens manege.



Lebrius har haft ledigt i två veckor då han trampat sig på hf. Han hade även ett sår på vb has så han var lite knyckig i gången. Nu håller jag på att starta upp honom igen och igår rörde han sig riktigt bra. Synd att vi missar Aki träningarna nu två gånger framöver, men det kan inte hjälpas. Hästar är hästar och de trampar och skadar sig. Förutom Suspori då :) (knackar i trä)

Ha en trevlig dag alla, nu ska jag på vänkaffe med min polare!
Ajöken!

Sköna torsdag

Så härligt då man kan åka ut på en körtur med Suspori, det är ju verkligen roligt att köra kärra! Och Suspori är dessutom en pigg och glad filur att köra med, så då blir det jätte trevligt!

Lebrius är en go gosse. Jag lär honom att stå stilla på stallsgången utan varken grimma eller grimskaft, och det går riktigt bra! Han är för söt den hästen!





Aron skägget blev kastrerad igår, att bära tratt är tydligen ingenting för en ung och otroligt sprallig schäfer :) Märk väl att tratten bara är 24h gammal...

Har man bestämt sig så har man

Jag hade redan en vecka innan planerat att åka ut till villan för att kolla hur våra bryggor ser ut. Jag ska åka dit och dricka en varm kakao. Så var det sagt.
Jag fick låna en snöskoter och sen bar det iväg. Jag har en enorm respekt för isen och jag åker endast ut om jag vet att den är stark nog att klara en traktor. Och jag vill heller inte köra där inga andra chaufförer kört.
Förutom i söndags då.

När jag kom ut på fjärden möttes jag av en bil. Så det var ju lugnt. Jag hade lite i tankarna att jag åker ut och kollar hur mycket trafik det varit ute på isen, är det dött vänder jag tillbaka. När jag kom ut, var det knäpptyst och inga spår varken hitåt eller ditåt. Men jag fortsatte.

Bryggorna såg för övrigt helt ok ut, inget bastuved vad jag kunde se i alla fall. Har vi tur så kippar en brygga tillbaka på plats då isen smälter.

Är det inte vackert?? Herregud vilken fin natur vi har i Finland och att få sitta ensam där på vår snöiga veranda med en varm kakao i handen och lyssna på vinterns knastrande, det är befriande.