Detta fantastiska djur

Jag måse bara få skriva, något som jag länge funderat på och beundras av.

Hur lojala hästar är mot oss.

Har ni tänkt på det? Hur mycket de går med på, för vår skull? Jag är av den åsikten att en häst inte kan jävlas. För de kan de INTE. Hästen har ingen sån hjärnkapacitet att kunna "planera" och "tänka" så pass mycket att de skulle kunna jävlas. Men hästen har dock ett mycket bra minne. Den kommer ihåg väldigt väl. Och det är just det jag tror att folk blandar ihop. Om en häst trilskas, beror det ju på det förflutna, eller hur? Om den inte vill gå in i släpe. Det är inte för att den INTE vill åka på träning, utan det är för en händelse som hänt hästen som fått den att koppla ihop släpet med något negativt. Sen är det ju en hårfin gräns mellan ledarskapet också... men det är en annan historia.

Jag kan bli så arg när jag ser hur hästar blir missförstådda och att man kallar sin häst för dum eller elak. Det har alltid med människans inverkan att göra. Att människan inte kan tala samma språk som hästen eller att människan inte kan fatta att hästar inte förstår svenska. Klart, det finns individer, precis som med människan, men överlag. "Han / hon jävlas alltid i det här hörnet" eller "hon biter fast i bettet" bla bla bla. Hästen kan inte prata. Den måste VISA dig var den har ont eller vad den menar. Så försök att verkligen lyssna till din häst.

I dagens läge är det mycket vanligt att hästar "mänskligariseras" (vet inte ens om det finns ett sådant ord, men om inte, så finns det nu..) Hästar är DJUR. Inga gulliga snuttiga pluttiga stackare. Klart man får tycka om sin häst, det gör ju alla, hoppas jag i alla fall, men det ska vara inom rimliga gränser. Hästar har till exempel en fantastisk förmåga att läka ihop sår av sig själv, utan att man genast ska dit och kladda med diverse sårkrämer. Tycker även att hästar ska få vara tillsammans, för de är FLOCKDJUR. En ensam häst är otrygg. Vissa hästar drar ju inte jämt och måste på grund av det separeras, men jag tror nog att det finns en hästkompis till varje häst. Hästar behöver denna mentala stimulans av att få vara med kompisar. De blir lugnare i sinnet. Till och med en hingst ska kunna fungera hur normalt som helst i en flock, men på grund av diverse orsaker är det ju nog bäst att hålla dem åtskilda. Så man inte plötsligt har hundra hästar... :P

Min tanke är bara den, att titta på din häst och lyssna på den. I vardags, i ridningen. Det handlar hela tiden om ett kroppspråk. Jag minns speciellt en häst som ansågs vara lite elak och butter. Men han var inte elak, han ville helt enkelt inte bli störd. Han ville vara ensam för sig själv i sin box, han ville inte bli pussad och klappad och tuttipluttigas. Och det ska man respektera. Han fick vara för sig själv i sin box, inte för att han var "elak" utan för att det var så han ville ha det. Och han fungerade kanon på det sättet. Vad har jag dit och göra om han vill vara ensam?

Detta är bara så som jag ser det. Inte att de SKA vara så. Men det är min filosofi när det gäller hästar. Lyssna på dem, lär dig av dem. De är absolut de bästa läromästarna du kan få. Istället för att tycka att din häst är knas, tänk i stället på vad DU gör för fel?

Nästa gång du blir arg och förtvivlad på din häst, sjung: "Vad du är söt min kära lilla ponny..."

Och för att inte tala om den här foder hysterin. Jisses i himmelen, fodertillverkarna skrattar nog hela vägen till banken.... :) Men det är också en annan historia.

Nu tror jag det räcker med svammel för idag. Men man kan konstatera att hästarna idag har det nog betydligt bättre än en femtedel av världens befolkning....