I lördags styrde vi kosan mot Esse. Det var dags för Esse Horse Show och Ida var anmäld till 40 cm och 50-60 cm på sin 14-åriga ponnyvalack Maximuz. Vi startade en nio tiden på morgonen och kaffetermosen var laddad. Har alltid tyckt att det är så mysigt med dessa tidiga tävlingsmornar.
Maximuz skötte sig fint resan till Esse, som han dock alltid gör, han var också lugn och fin framme på tävlingsplatsen. Vi kollade in hoppbanan, tittade på banskissen och bestämde oss för att lasta ut Maxi. Vi ryktade och putsade och började sadla och tränsa honom. Maxi var hur lugn som helst, fina kloka ponny.
40 cm klassen gick felfritt, de nollade både första fasen och andra fasen. Mamma var riktigt nöjd. Rosetter spelar ingen roll så länge min flicka rider snyggt och prydligt, håller nerverna i styr och är rättvis mot sin ponny. Att gasa och rida som en dåre i 40 cm klass? Nej.
I 50-60 cm fick min dotter verkligen använda skänklarna. Maxi hade tydligen somnat inne på hoppbanan, vilket jag inte sett honom göra tidigare, han brukar alltid tagga till när han får startsignal och utföra den sk "Maxi dansen", men denna klass... lilla flicka. Hon kämpade med smackningar, men Maxi han sov. Han hoppade visserligen alla hinder felfritt, men det gick verkligen trögt. Maxi hade kastat ankar, bokstavligen. :)
Men, två felfria banor. Mamma och dotter var nöjda och det är huvudsaken. Alla tävlande i EHS belönas med sakpriser och denna gång fick vi åka hem med blåa rosetter och en grön ryktborste.
Tack till Esse Ryttare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar