Jag listar

Det finns så mycket man vill ha. I ridsporten finns ett otroligt stort utbud, det är bara att välja. Plånboken är det enda som säger stopp, när det räcker. Jag kan tipsa om mina sidor som jag ofta själv besöker.

Fälttävlansskydd

Proffskydden har kommit i snygga färger. Enda minuset med Proffsskydden är att de är lite tidskrävande att sätta på. Men otroligt snygga om man tänker till lite med matchningen! En tävlingssäsong körde jag på vinrött med min Milky Way

Här på bilden tävlar vi med vinröda Proffessionals Choice fälttävlansskydd.

Min tröja är homemade. ;)

Jag brukar besöka denna sida också, men än har jag inte köpt något därifrån.

http://www.e-shop-direct.com/eshop/pikeur/

Ja kan också tipsa om bra hästtäcken.

http://www.stromsbergsgard.se/

Man kan också hitta bra grejer på www.hastnet.se, www.tradera.se eller www.blocket.se . Bara att sök och du kan komma över verkliga fynd!!

På tal om fälttävlansskydd, så kan jag verkligen rekommendera N.E.W skydden. Superlätta skydd som inte blir tyngre efter en tur i vattengraven. Otroligt lätta att rengöra och lägga på. Bra och slitstarka karborreband. N.E.W skydden är utrustade med en förstärkt skena frampå skydden, för att skydda hästen från slag. Sedan är det ultra ventilerade, ju mer hästen ansträngs destu mer ventilerar skydden. Spookey!

N.E.W

 

Här tävlar vi i Kiuruvesi, utrustade med N.E.W skydden.

Det om det :)

Ha en trevlig dag!

Susporis Lätt A debut

Före


Några extra kilon senare




En dag i taget, det räcker.

Vänd dig inte om och sörj det förflutna,
för det är borta.

Och bekymra dig inte om framtiden,
för den har ännu inte kommit.

Utan lev i nuet,
och gör det så underbart
att det blir värt att minnas.

Ja må hon leva

Igår blev min fina vovve 4 år!
Tänk vad tiden går snabbt...

Hon föddes den 17 april 2008.

Här på bilden bara nån vecka gammal.



Å hur kan man vara så söt?!

Jag åkte alltså till Sverige och tittade runt på hästar tillsammans med min vän. Inget hästköp blev det den gången, istället blev det en liten valp vid namn Duchess..
Det fanns ingen återvändo när jag såg henne för första gången, det var inget snack om saken. Hon skulle hem till mig!

Min Duchess är speciell på sitt lilla vis. Ni som känner mig, känner henne. Hon och hennes käppar alltså... ;) Varenda tävling ser jag henne sitta på bakknäna och flina till er människor, i hopp om att någon av er ska kasta käpp med henne.







Jag ångrar inte en dag! Hon är min kompis, alltid med mig. När jag väntade mitt andra barn var hon mitt säkra sällskap dagarna i ända. Hon var så sällskaplig att hon till och med blev skendräktig. Jag gick med min stora mage och hon gick med mjukisdjuret i mun :)



Hon är så snäll, hon älskar människor, speciellt män av någon anledning. Min systers man är hon speciellt förtjust i. Hon springer sulan efter han bil i hopp om att få åka med.



Min fina sötnos, grattis på din dag!!

Våren är typ här!

Det här med arbetsro..

Har suttit i flera timmar och ritat hoppbanor. Inte lätt då man har en son på lite över ett år som utforskar allt! Jag mäter med linjal, springer därefter efter sonen som satt sig i wc byttan, fortsätter med mitt ritande och tänkande men måste snabbt avbryta då han har öppnat kylsåpet och leker med ketchupflaskan. Han börjar bli duktig på det här med att öppna korkar... Så har vi hållit på i tre timmar, och inte nog med det, men när jag började skissa banorna på datorn, ja då säger datorfanskapet upp kontraktet och låser sig. Allt blir svart och jag måste dessutom springa och söka sonen som hittat sminket. Sen är han ju otroligt intresserad av min miniräknare och man ser nästan hela vägen ner till magen på honom när jag tar miniräknaren ur händerna på honom. En unge på ett år har ett enormt stort självego, så att försöka säga till är ett rent helv.. Jag kan tex få 15 minuters arbetsro då han hittat något intressant att pilla på, som min sko tillexempel.

Nä. Nästa gång tänker jag låsa in mig i ett rum så jag får jobba ifred.

Nu är det dags att åka till stallet, fortfarande med sonen med mig, får se hur mycket arbetsro jag får ikväll då. Noll skulle jag tro.

HÄST NR 6 MILKY WAY GER

sto
Hannoveranare f. 1992
e: Cavalier Servente xx
u: Lehnsherrin
Importerad från Tyskland 2002

Ja. Vad ska jag skriva? Jag finner inte ord nog som kan beskriva hur mycket den här hästen har betytt för mig och min ridning. Men jag kan i alla fall berätta hur det hela började!

Jag åkte ner hösten 2001 till Fischbek, Tyskland för att jobba i ett 30 hästars privatstall. Jag jobbade hos Cathrin Kirchner-Salzmann som är en mycket rutinerad fälttävlansryttarinna. Hon och jag började leta häst till mig. Jag sa att jag söker en vit häst, den ska vara liten och ett sto. Hon sa "Jag vet en perfekt!" Cathrin visste dock inte om hon var till salu. Det visade sig att hon är inte ut på annons, men de kan tänka sig att sälja henne om hon får ett bra hem. Stoet var 10 år gammal.
På en frusen lördagmorgon åkte vi till ett ridhus för att testa denna vita varelse. Ut ur transporten kommer en tjock häst med lurvig päls och enligt mig, ganska sisådär.. ja inte så snygg precis. Men jag provrider och det går sisådär det också. Hästen är lite het och blir svårare att rida ju längre man rider. Vi testar att hoppa och för fan vad hon sköt iväg. Jag var själv så långsam att jag nästan landade på henner rumpa! Jag bestämde mig inte där och då, utan ville testa henne på terränghinder innan. Vad jag visste hade hon startat en klass fälttävlan innan.
Sagt och gjort, vi åker ner till terrängbanan och vi börjar hoppa. Och hoppar och hoppar och hoppar, det var underbart, bara att styra nosen till vilket hinder som helst och hon hoppade som en gudinna!! Jag visste att vi skulle ha mycket att träna på och att det skulle ta tid att lära mig rida henne, men jag hade bestämt mig. KÖP. Skit samma fast jag inte kan rida henne. KÖP.


Här är jag och Zacki, direkt efter vår provridning på terrängbanan, jag var såå lycklig!!!
Klein Zack ja. Det var ju så hon hette därborta i Deutschland. Hennes egentliga namn i passet är Milky Way (som ni alla känner till) men i Tyskland är det så att man inte får tävla med ett sponsornamn (då i alla fall) så hennes tävlingsnamn blev Klein Zack, därav henne smeknamn Zacki. Milky Way är ju choklad! :)

Vår första tid tillsammans var J O B B I G. Jag kunde inte rida henne. Hon stack runt runt med mig i mangen, i galopp och jag fick inte stopp på henne. Sen blev hon tokig och tissa runt och tassa hitåt och ditåt. Efter några veckor ringde jag hem och var bekymrad och grät och sa att jag vet inte vad jag köpt för häst, jag kan inte rida henne. Vissa dagar var det bättre, men fort som attan blev hon het och nervös igen. Jag pratade med Cathrin och hon sa: LUGN. Du ska bara lära dig att rida henne. Tro mig. Hon är PERFEKT år dig. Vad fasen snackade kärringen om?? Vi passade ju inte allt tillsammans. Meeen.. efter ett tag började jag hitta dom där knapparna som Cathrin tjatade om. Hon hjälpte oss enormt! Jag minns våra fasansfulla hopplektioner!! Kan ni tro.. Jag och Zacki åkte runt som två pissträngda kaniner och bommar gick av och Rita flög i gräset. Men vi tränade flitigt och stenhårt och vi blev ett perfekt team.


Jag och Zackie "hemma" i Tyskland.

Våren 2002 åkte jag alltså till Finland med två hästar i bagaget. Zacki & Zarah. Jag hade egentligen ingen lust att åka hem så tidigt, men jag ville hem till tävlingssäsongen.

Det visade sig sen att Zacki blev en fantastisk hopphäst. Men en ännu bättre fälttävlanshäst på nationell nivå. Av 16 starter är 10 placeringar (bl.a 5 segrar)


Hon hade fysiken, styrkan, viljan och modet.

Över 40 starter i banhoppning och nästan hälften placeringar, 7 segrar i bl.a 110-120 cm. Inte ofta man åkte hem utan rosett :) Jag lämnar över ALL ära åt Zacki, hon gjorde jobbet och skulle ha gjort det med vem som helst!



Hon hade inte en ändlös kapacitet, men hennes enorma vinnarskalle övertäffade allt. Vad gör du med en häst som besitter enorma kapaciteter men saknar tävlingsskalle?


DEN LILLA HÄSTEN MED DET STORA HJÄRTAT


TACK MIN VITA DRÖM

Den där personen

Har ni någon gång funderat på hur det skulle vara att ha en person som man kan dela och diskutera allt med? En människa som kan och vet och ger otroligt med stöd?

Jag vet. För jag har just en sån underbar person, min syster.

Hur underbart det är när man kan sätta sig ner med en kaffekopp och fundera kring hästeriet och livet? Vi har oändligt många timmar pratat med varandra om våra liv och hur vi ska ställa oss till det. För ni alla som äger eller jobbar med hästar vet att man inte kan allt och hur guldvärt det är att ha den där personen som man alltid kan prata med och få svar. Det behöver nödvändigtvis inte vara en syster, utan även en fin kamrat/mamma/pappa.
Vi pratar och funderar om allt, banhoppning, hästar, ridning, skador, människor, livet, barn, hundar och tävling.
Och vi kan alltid hjälpa varandra. Jag är så lyckligt lottad då jag har min själsfrände så nära mig, vi åker oftast på samma träningar och tävlingar, ställer upp för varandra i vått och torrt. Vi bygger och renoverar och rider och äter tillsammans. Bara sovandet fattas :)

Som till exempel den gången som vi red tillsammans i manegen och jag fick bekymmer med hästen. Tänk vad härligt, då hjälper hon mig genast utan att fundera, tjatar på, ställer upp, ger bra tips. Och det säger jag bara, hästen och jag började jobba som ett igen. Det är så himla bra att ha ett par extra ögon som tittar då och då. Inte bara när man är på träning, utan i det vardagliga jobbet.



Vi är som Knoll och Tott, Piff och Puff, Batman och Robin. You name it.

Tack.