Jag åkte iväg till Nyykaabis gräsklipparfabrik för att hämta vår nya gräsklippartraktor. En riktigt stygg jäkel som klipper utav helvete, en s.k bioklipper. Varken gammalt gräs lämnas efter klippningen eller uppsamlare behövs då den spårlöst klipper bort gräset. Hur coolt är inte det?
Nå de körde upp traktorn på Muuli kärran och jag åkte hem i hopp om att karln sku vara hemma så jag får hjälp med att få ner åbäket från kärran. Men ingen karl syntes till och jag är för rastlös för att bara sitta och stirra, så.... jag hämtade två ruttna plankor som jag tänkte, i min brillianta plan, att jag skulle använda för att köra ner traktorn från släpet. Jag ville inte starta klippern utan enbart rulla den lite bakåt så kärran kippar, det gjorde den också ska ni veta... vilket resulterade i att jag står där, med en stor traktor jäkel i famnen och vet inte hur jag ska få i växlarna, för klippern fortsatte att sakta rulla mig i famnen. Så där stod jag som ett fån med en kippad Muuli kärra och åbäket i famnen. Och dom där plankorna som jag tänkte använda var ju givetvis för långt borta.. Jag önskade att två armar ala 3 meter skulle växa ur min rygg och få i växeln. Men som ni vet händer ju inte sånt. Klippern fortsatte ändå att rulla, trots mina svordomar och svettningar. Och plötsligt händer det. Vi står på fast mark och inget "farligt" har hänt.
Så jag sätter mig i klippern och klipper hela vår gräsmatta i ett huj.

Fina saker.

Sen kan jag störa mig på kärringar som klagar. I en klädbutik kom en dam till kassaexpediten och sa: "Usch vilken hemsk musik ni spelar, det är ju för gräsligt, usch jag måste gå ut, man kan ju inte handla här!!" Jaja stackars lilla dam, vilket förfärligt I-lands problem du har, tänkte jag. Det finns barn i världen som saknar mamma, pappa och rent vatten och du klagar på musiken när du ska shoppa. SUCK alltså.

Säkringar

Igår tog jag tag i saken!

Jag var i desperat behov att ladda telefonen i bilen och cigarettändaren och sätesvärmarna har varit ur funktion. Jag har väntat på hjälp med att få säkringen bytt men nu var det panik. Och vad gör man då? Gör det själv. Allt står i bilens handbok och det var bara att köpa säkring och titta på bilderna hur man ska göra (IKEA feeling...) Tog tre minuter och nu fungerar allt som det ska. Vad enkelt. Och endå tror man inte att man kan göra det. Ju mer karlasaker jag lär mig att göra... destu mer måste jag göra. Vilket är bra, men nog är det himla skönt att sitta bredvid och titta på ibland. Men oftast gör jag allt själv. Byter däck, kollar oljan, luftrycken, bytt torkare.. och nu också säkringar. Men jag är också intresserad av att lära mig. Fast.. jag är nog illa tvungen att lära mig. Att sköta en gård och maskiner vet inga gränser. Man kan inte sitta här och vänta på hjälp utan man får göra det själv.

Nu till stallet!

Så där ja, där var årets första fälttävlan avklarad!

Suspori gick riktigt fint hela tävlingen igenom, han var aningen spänd i dressyren, kändes nästan som ett ångande lok, men han hölls innanför ramarna, min lilla fjant :) Jag måste träna mer på hans galopp, då han i höger varv jämt ska galoppera på två spår, hans lilla rumpa ska hela tiden in dit till mitten. Speciellt då han blir lite spänd så kommer vi som värsta bananen, mitt framför ögonen på dressyrdomaren. Och ju mer man försöker korrigera, destu mer tvärar han. Sluta i galopp ingår ej i ett tutustumis program :) Men vi fick 60% och det tyckte jag var helt ok med tanke på vår "sneda" dressyrprestation.
Hoppningen gick kanon! Förutom att Susporis ryttarinna sjabbla till det på sista hindret så han river... att man aldrig lär sig att rida hela vägen till slut. Klonk sa det och fyra felpoäng. Bah!
Dagen därpå är det terrängdelen. Jag vet exakt hur mycket tid jag behöver innan jag ska starta. Jag har det klockrent i skallen. 15 min till att klä om mig, säkerhetsväst, hjälm, stövlar, medical card och handskar. 15 minuter till att ställa hästen i ordning. I fälttävlan är det viktigt att skydda hästens ben ordentligt då det handlar om fasta hinder. Att investera i ett par riktigt bra fälttävlanskydd är ett måste!! Jag använder nästan alltid benskydd av märket N.E.W eller Dalmar. De innehåller en skiva av carbon som skyddar mot hårda slag... för fälttävlanshästar hoppar hellre än bra. :) Hur som helst bara... över hindret...fast benen släpar i hindret!!! Sen räknar jag ungefär med 10 minuters skritt. Så jag värmer upp honom i banhoppningstempo, inget rusande och friskt galopperande, det är bara bortkastat och hasseri på hästens ork. Hoppar tre gånger och gör mej sedan klar för start. Min häst skrittas 5 minuter innan start och när det är 2 minuter kvar travar jag igång hästen och sedan startar vi! Jihoo iväg till hinder nr ett! Suspori hoppade terrängdelen felfritt men med lite övertid, men det är ju inte hans fel utan ryttarinnans. :)
Nöjd med tävlingen!!


Och hur tjock ser man inte ut på den här bilden då??? Haha, snärttigaste bilden ever! Men hästen e ju snygg.

Wilhelm Melker Övergaard

Melker har blivit döpt och han fick namnet Wilhelm Melker Övergaard. Dopet gick bra, Melker är ju en karlakarl så ha drog igenom dopet med en klackspark. Han är en riktig klippa den där gossen, om alla barn skulle vara så här snälla kan man tänka sig att skaffa mååånga :) Ett riktigt ilopilleri! Stor är han också. Tre månader med storlek 74 på kläderna, lite konstigt då jag kommer från en 'dvärg' familj. Övergaardaren är ju inga gorillor precis, schimpanser?

Idag är det tävlingsdax här på stallet. Ska bli lika roligt som alltid när hästsläpen rullar in på gården. Speciellt nu när vi har bättre parkering längs ridhuset! Så nu ryms tävlingshästarna och deras släp hur bra som helst!

Ida har knåpat ihop ett hjärta av järntråd som hon gav mig idag, på morsdag. Så vackert.

Vad skulle mitt liv vara utan hästar och mina barn????? Tomt.

Snart börjar villa livet!! Äntligen!!

Hej så länge, nu ska jag slurpa i sista kaffet, ut på banan och fixa det sista. Och ja mocka stallarna... :)