Låret är bra, vädret är bra, Suppen är bra. Härliga saker!
Det har blivit en hel del barbacka ridning på Mr Batman nu de senaste dagarna och det har varit ett ypperligt tillfälle för mig att träna och sätta de där halvhalterna. Jag har dessutom fått igenom sidvärtesrörelser, så som skänkelvikning och sluta. Han är för smart den killen alltså. Ni anar inte! Har han fattat EN gång, sitter det. End of story. Man behöver inte sitta och fila och tröga om och om igen. Louise Haagas inom kort! JEJ! Har snaggat honom ytterligare en gång och nu är han så blank och fin, riktigt mjuk och gosig!

Den killen kommer att gå långt. Sanna mina ord.

Jag hann ju aldrig sitta in Sumsum. Jag blev som skrivet kickad i låret och dit for två veckor bara så där hux flux. Sen en dag innan jul hoppade hon över grinden och sprang till lösdriften igen och för enkelhetens skull lämnades hon kvar och gammelmormor Fiona fick komma till storstallet med Cedrix. Ska ta upp insättningen i januari när låret är 100 procent ok.
Ciao!

Hur går det med Sumsum då? Jo tack, hon flyttade till "stora stallet" för ca 3 veckor sen. Hon är ju två år nu, blir tre till nästa år. Min tanke är den att sitta in henne nu i dec/jan och ge henne totalt ledigt tills maj/juni. I juni lägger jag igång inridningen. Hon ska gå i alla tre gångarter, halt, ryggning, skänkelvikningar. När hon är ok inom mina "krav" får fröken gå på bete hela låga fina sommaren. Kanske jag drar med henne på nån löshoppning eller löshoppar henne hemma. Tyckte det var ganska fiffigt att löshoppa med grindar, plank och tex vattenmatta. Bra för unghästar att i ung ålder få träffa titthunder.
Hon är anmäld till Breeder´s Price som är öppen för 6 åriga FWB hästar. Det handlar om en tre dagars tävling på 120-130 cm. Det betyder att Sumsum ska hoppa 130 om 3 år. :) Jag har dessutom siktat in mig på 5 vuotias derby vilket jag anser vara ett "viktigt delmoment" till Breeders. Jag har ingen aning om jag lyckas få henne dit på så kort tid, men vi har ju fler unghästar på kommande så det är bara att köra! Är så roligt att rida in!! Man får forma precis som man vill ha dem!!
Sumsum har haft sadel och träns på sig. Hon är ennu inte riktigt hundra på allt så jag lägger en vecka till på sadel och träns. Jag har börjat lyfta hovarna, men hon är ganska skeptisk, den här fröken. Men min största fröjd, är att hon påminner så mycket om sin mamma, Alma. Alma som var min första stora tävlingshäst. Sumsum har samma maneér som Alma. Till exempel att hon svänger huvudet till höger när man ska rykta halsen. HUR kan det vara så? Det är ju Almas grej. Alma gillade inte gulligull och kramar utan ville vara ifred. Samma visa med Sumsum, inget gulligullas där heller.
Som ja har skrivit och sagt förut, man blir int klok på djure.

Jaha så blev man sparkad då. Det händer ju förr eller senare. Sist jag blev sparkad, eller egentligen översprungen, av en häst (ursäkta, det var en ponny) måste vara för ca 2 vintrar sen. Nu går ja då här hemma och piper och haltar och är frusterad! Väldigt jobbigt att va sjuk i kroppen men klar i knoppen! Att ta trappor är det värsta! Ni anar inte hur mycket man använder låret när man går, tro mig, man använder det MASSOR! Det är alltid mitt vänstra ben som hamnar i "kläm". Mitt vänstra ben har fått stryk 3 gånger av hästar. 3 gånger är ju inte så mycket, men 3 starka gånger ska vi säga. Första gången blev jag översprungen av stallets största bjässe, Ceasar, i Tyskland. Familjens jakthäst. Han trampa mig rakt på vaden och lyckligt nog backade undan när han såg att jag låg där. Men ont i vecka hade jag. Till råga på allt var det min sista vecka i Tyskland. Så min stackars arbetskamrat fick jobba ensam...
Belle sparkade alltså mig rakt i låret när jag satt till häst. Jag skulle precis börja träningen, hade kortat tyglarna och skulle börja på när Belle plötsligt står där framför oss och Suspori tågar på som ett lok. Belle blir kinkig och kickar en gång varpå Suspori svänger runt, vilket i sin tur resulterar i att Belle försvarar sig med en jävla kick, en sån kick att det repar sönder ridbyxorna och lämnar ett 15 cm långt hokk spår i låret. Å vad de sveeed!! Men vilken tur att hon träffa i låret och inte i KNÄT. Shit alltså. Tur att de träffa i fläske, heh, alltså det lilla fläsk jag har där sas. :)
Jag har i alla fall fått internetshoppa julklappar och ska snart tröst shoppa till mig själv. :)
Att ta mig till bilen och åka nånstans är ett dagsprojekt i sig. Sen har man ju en 5 åring att kommendera också... :)

Goden Julen nu allesammans!
KRAM!

Cräppy day!

Eftersom vi håller på och förnyar vårt dygnhus i stallet har vi en provisorisk lösning. Det består av ett traktorsläp som vi fyller med dynga. Detta släp är ju inte enormt stort vilket betyder att det ska tömmas relativt ofta. Idag var en sån dag. En cräppy dag. När dyngan ska tömas.

Det började med att det var -8 grader och traktorn var ju givetvis på utsidan och igenfrostad. Jag minns att man skulle pumppa fram bensinen (äh bränsle heter väl det egentligen, se där, man kan ju ingenting) på traktorns högra sida. Jag pumppade och pumppade och tänkte att snart dränker jag väl hela jäkelskapet också. Traktorn lovade lite men startade inte förstås. Sur som en citron hämtade jag en motorvärmarsladd och en skarvsladd (för traktorn var ju såklart placerad på ett ställe långt från en kontakt) Nå, skarvsladden var ju givetvis för kort så då fick jag leta upp en till. Efter ett par kilometer hittade jag en extra skarvsladd. Tillbaka till traktorn och motorvärmarsladden krånglade och vägrade passa i skarvsladden. Då var jag nära att ge upp. Började gå igen för att hitta en annan motorvärmarsladd och tur som jag hade, hittade jag en till som inte krånglade.

Mockade stallet under tiden och efter ungefär en timme gick jag tillbaka till traktorn. Den startade! Härligt! Men nu va ju fönstren igen frostade och jag fick gå och leta efter en isskrapa. Hittade en i en bil här på gården och gick tillbaka. Till min fasa var isskrapan sönder och skrapade bara två fina sträck. Gaaaah. Nu var jag nära att ge upp igen. Men skam den som ger sig, tänkte jag och gick för att söka en ny isskrapa. Hittade en liten liten blå jävel. Men den gjorde sitt jobb och nu kom nästa utmaning. Att backa för traktorsläpet. Ingen lätt match.

Det är trångt, smalt och man måste backa snett. Men det gick förvånansvärt bra! Jippi! Nu ska jag ju då kippa släpet på åkern och jag fick för allt i världen inte in hydraulslangen! Det gick inte! Jag försökte i en kvart, svetten lacka och jag var arg som ett bi. DÅ gav jag upp! Tänkte aldrig aldrig mer! Jag parkerade hela ekipaget med skiten och allt på gräsmattan och gick in.

Efter 3 timmar ville jag försöka igen. Hydraulslangen gick in! Sen åkte jag iväg till åkern för att kippa bort dygnan, som naturligtvis hade frusit fast. Jag blev nästan tokig. HUR svårt ska det vara egentligen!? Jag hackade med kopplingen för att få dyngan att "hoppa" ur och det fungerade till viss del. Äh, jag sket (inte bokstavligen då) fullständigt i den dyngan som fanns kvar, för jag visste att mandomsprovet fortfarande väntade: att backa släpet tillbaka på plats. Suck och stööön så tufft de var! Den är en väldigt snäv höger sväng runt torvcontainern. Jag minns visdomsorden: "om det är kinkigt, kör SAKTA." Jag gjorde det (fick visserligen ta fram och köra om tusen gånger, kändes det som) och släphelvetet var på plats! YES! Sen skulle betongbiten under släpet som stöd, MEN betongklumpen var givetvis fast frusen. Fast gjuten skulle jag kunna säga. Jag hämtade först en hammare, hukade mig obekvämt under släpet och började hacka och slå för att få lös betongbiten. Utan resultat. Slängde iväg hammaren och sa &%¤!!#¤# för att sedan hämta en grep. Försökte hacka och slå med den också med det gick verkligen inte bra. Slängde iväg den med och hämtade till slut en järnspade. Inget lyckat resultat med den heller. Betongbiten vägrade flytta på sig och den står där ännu på samma ställe, fastfrusen.

Jag struntade i den betongbiten och hämtade något annat som stöd. PHU. Klappat och klart, ska nu bara ta bort släpet från traktorn och parkera det nära ett uttag. Men men men men nej nej nej det ska ju bara inte gå. Jag fick inte ner kroken tillräckligt för att kunna köra iväg. DÅ gav jag upp. Stängde av traktorfanskapet, släckte lamporna och gick därifrån.

I skrivande stund står traktorn, släpet, hammaren, grepen och järnspaden på samma ställe och jag tänker inte göra ett skvatt åt det. Aldrig mer! Den får stå där tills den ruttnar.

Ibland ska kvinns helt enkelt inte göra mansjobb. Det tar dem 20 min och en hel dag för mig! Tyvärr är jag ju envis som synden och SKA klara av det, men idag fick jag se mig besegrad och det är svårt. Svårt eftersom jag kämpat så in i hel*ete hela dagen för att inte se mig själv besegrad av en gammal Case. Men den vann. Den vann den här gången. Men vänta bara....