Suspori 5 maj 2011

Bilder

Nu fick jag fotat unghästen efter gårdagens löshoppning:

 Min dotter Ida och Pangpang

 

--------

 

Bjuder även på lite bilder av hennes släkt:

Mamma Milky Way

Pappan Duendecillo P (Don Romantic-Midt-West Ibi-Light)

Morfar Cavalier Servente xx

Och summan av kardemumman: True Pangpang

(bilden är henne inte till rättvisa, hon står rätt så klantigt)

 

Som ni ser är det ingen jätteval jag försöker rida in, utan mer en skogsmus :)

 

Löshoppningen gick helt ok. Hon fick väldigt bråttomt och blev nervös. Svårt att lugna ner en unghäst då den springer lös i manegen. Men hoppade bra och verkade ha ett gott öga för hinder. Svårt att säga något om scoop då hindren är låga.

 

Begynnelsens Pangpang

Är inte små föl det sötaste som finns?

Pangpang är några dagar gammal på filmen.

 

-------------------------

 

Pangpangs stamtavla:

 

 

 

Hennes mamma var min bästa tävlingshäst. Hon bröt tragiskt frambenet i hagen vid en ålder på 19 år, en av de värsta dagarna i mitt liv. När man inser ganska genast att det inte finns något att göra, när tanken slår en som en kalldusch. Det var otroligt jobbigt. Jag visste på en gång att detta går inte att rädda, benet är av, hästen är 19 år gammal, hon lider. Usch.

Vi hade otroligt kul på tävlingsbanorna, borde verkligen hänga upp våra rosetter, de finns allihop i en påse. Hon var så himla kul! Gav järnet om och om igen.

Inga höga förväntningar på Pangpang här inte ;)

 

Milky Way och Rita

 

 

Pangpangs pappa heter Duendecillo P och härstammar från Österbotten i Finland. En otroligt läcker dressyrhingst som vi använt oss av på tre ston. Alla fölen är fina och trevliga i lynnet. Han har gått bra dressyr i Sverige med sin ryttare Jeanna Högberg och vunnit upp till Intermediaire nivå, kolla in hennes hemsida http://www.jeannahogberg.se/

 

Pangpang är ganska exakt samma till färgen.



 

 

 

Lastträning

Under dessa två veckor har jag också försökt klämma in lastträning på unghästen.
Jag körde fram vår lilla lastbil som rymmer tre hästar, fällde ner bryggan och lastade in vår vita Rasi (som för övrigt är en trevlig och trygg reskamrat) Tycker att det är viktigt med en trygg och säker kompis när man ska lastträna unghästar de första gångerna.
Rasi stod och väntade i lastbilen medans jag hämtade Pangpang.
Med mig hade jag ett långt grimskaft och en hink med havre. Hon tittade fundersamt på bryggan och steg upp ett steg, sen klev hon av bryggan. Bryggan är otroligt stabil och lastbilen är ljus och vit på insidan. Sedan steg hon på bryggan, rörde sig framåt steg för steg tills vi var inne i lastbilen. Gav henne belöning. Sedan ska vi ju också träna på att komma ut. Svängde henne och gick sedan ut igen, höll ett bra grepp om grimman för att visa henne att hon ska GÅ ut, inte hoppa, som det kan hända när hästar ska ut ur lastbilar. Gick bra.
Vi gick in och ut ur lastbilen fem till sex gånger. Jätte duktig var hon.

Två dagar senare lasttränade jag på nytt och här var tanken att vi skulle köra en bit också. Rasi lastades först som vanligt och sedan hämtade jag Pangpang. Hon steg rakt in i lastbilen utan att fundera, även fast lastbilens motor var igång. Jag band fast henne i båda sidor och även under hakan, ifall hon får för sig att hoppa över bommen.
Vi körde ett varv runt vår manege och det gick riktigt bra. Hon trampade om ett par gånger dom första fem metrarna men sedan stod hon stilla.
Lastade ut henne igen och lastade in på nytt. Hon gick rakt in. Bra!

Nu kan vi börja åka omkring!

Onsdagens Pangpang

Denna dag blev det longering i manegen. Jag var trött och utan energi (kan det ha något med fyra barn att göra :), så det blev enkel longering med inspänningstyglar. Jag la på henne sadeln i alla fall, om det nu vore så att jag vill på ryggen.
Hon gick fint i longeringen, hon börjar dock få lite brått i traven så det gäller att stå stilla så hon kan tagga ner lite. Efter ett par varv i båda varven fick jag lust att sitta på henne. Men den här gången var jag ensam så jag tränade mest på att hoppa upp från sidan. Viktigt är ju att unghästen kan stå still när man ska upp i sadeln. Irriterande med en häst som skrittar iväg när man är halvvägs upp i sadeln.
Efter femte försöket stod hon stilla med huvudet avslappnat och neråt. Duktig tjej. Sedan skrittade jag runt ett par varv. Vingligt och hon svängde hit och dit, men jag tog det inte så allvarligt. Allt man gör är endå hemåt, så länge inget katastrofalt händer.
Det var onsdag det.

True Pangpang *2010

Den 11 juli år 2010 åkte jag till stallet efter ett samtal från min syster.

Milky Way, Zacki, hade fölat sitt första föl i hagen.

 

I hagen låg en liten fuxig sak, med stora lurviga ögon.

Som ni förstår är denna lilla lurviga sak i skrivande stund 4 år gammal.

För exakt två veckor sedan påbörjade jag inridningen av Pangpang, eller Gnapgnap som hon ibland kallas (namnet bakvänt, för er som inte är så kvicktänkta).

 

Vecka 1 (mån-fre) börjades med longering i grimma. Med longeringsgjorden fastspänd. Pangpang är en väldigt vis och okomplicerad 4-åring så hon brydde sig inte nämnvärt i longeringsgjorden, heller inte av att vistas ensam i manegen, heller inte på blåsten som vinade runt manegeknuten. De stora plåtdörrarna kan man stänga utan att hon vickar på ögonfransen. Duktiga baby.

Vecka ett fortlöper från att ha grimma till full utrustning, longeringsgjord, träns, benskydd. Hon springer runt mig som hon ska och gör ett fenomenalt första intryck. Lyssnar och lärde sig kommandona snabbt.

 

Vecka två fortsatte i longerandes tecken, min plan var att ha sadel på efter motionen i manegen och börja vänja in henne vid min vikt. Här krävs förstås en extra person som kan hålla i henne medan jag klänger och lutar på sidan. De tre första dagarna hängde jag på sidan och låg på henne med magen på sadeln, detta för att snabbt kunna hoppa av ifall hon får för sig att jag är jätte läskig och vill strutta iväg, som unghästar kan göra. Men duktig som hon var, gjorde hon ingenting. Vi gick av och an i stallgången, jag hängades på rygg. Obekvämt kan jag säga.

 

Vecka tre (som nu är denna vecka) är planen att rida henne. Och det har jag gjort. Dag ett satt jag på henne i manegen och det slutade med att vi travade runt runt helt för oss själva. Men som ni förstår, här krävs också en extra människa som kan hjälpa till från marken. Min syster som ridit in många unghästar fanns på plats för att guida oss och hjälpa till. Det gick otroligt bra!

Dag två gick lika finfint, vi travade och tom galopperade själva. Min uppgift är bara att sitta där och "göra ingenting" Hästen ska bara bli van med min vikt och att bära mig runt i alla gångarter. Jag hjälpte till dock lite med skänklarna, hon förstod så snabbt. Helt otroligt.

Idag har jag longerat henne med inspänningstyglar. Efteråt byggde jag upp en provisorisk löshoppningslinje. Först skrittade jag över bommarna och sen lät jag henne komma linjen ensam. Det gick också jätte bra, vingligt och fundersamt, men bra. Höjde sista hindret till hela 60 cm, med grind :) Viktigt är här att inte börja smacka och springa och "jaga" unghästen över hindren, låt den titta och se själv var den ska hoppa. Unghästar är smarta, bara man ger dem tid att använda hjärnan själv. Ofta vill man hjälpa till för mycket.

Denna vecka kommer att innehålla både ridning i alla gångarter och kanske till och med ett litet skutt med ryttare på.

 

Vad långt inlägg. Ska försöka mig på en video så småningom så ni får se hur Pangpang ser ut idag. Hon är inte lika ljus som hon är på bilderna, utan mycket mörkare till färgen. Inte är hon stor heller, liten och enkel. Passar en fyrabarnsmamma bra.

 

Uppdatering följer!