Dressyr

Uff vad jag ridigt mycket dressyr den senaste tiden. Nästan så man får magont. Och inte en dressyrtävling på länge.. eller är det nån jag missat. Har siktat in mig på tävlingen i Vasa.

Hon är så knepig den där hästen min. Det GÅR inte att galoppera med henne i terräng. Jo det går, men det är fram och tillbaka, åt sidorna, hon börjar svettas. Alltså, handen på hjärtat, jag har ingen som helst jäkla aning om hur jag ska få bort det där. Tänk er att inte kunna ta en härlig galopp utan hästen blir het, stampar på stället och kan absolut inte skritta efteråt. Idag var hon likadan. Suck.. det är tröttsamt. Hon är ju endå 17 år!! Men lika galen som en , ja vet int vad. Jag har testat ALLT, olika bett, olika sadlar, olika inspänningstyglar, sitta ner, sitta upp, långa tyglar, korta tyglar, med sporrar utan sporrar, med martingal utan martingal...listan kan göras lång. Idag gav jag upp. I sju års tid har jag kämpat med henne i galoppen. Mitt enda lilla mål är att hon ska kunna galoppera LUGNT. Men icke. Jag blev irriterad, frustrerad, ledsen, ja alla känslor på en gång. Vad göra? Sluta galoppera? Viktboots? Jag ger upp. EN GÅNG under alla år har jag galopperat lugnt, det är 1 dag utav 2554 dagar. Det är på tok för sällan.

När jag skrittade hem tänkte jag "det är fullblodet det är fullblodet det är fullblodet...."

(ps. jag måste ju i såna här fall hoppa av henne och skritta henne hem gåendes. Annars trappar hon inte ner... och det gjorde jag idag)

Suck och stööööön.

Tänk om...

Hur många gånger har man inte tänkt det? "Tänk om..."

Jag har haft en riktigt "tänk om" dag idag.
Det började med utsläpp av hästar, två hästar samtidigt, jag trasslar in mig i grimmskaften och tänkte "Tänk om den ena hästen sku sväng om, då skulle jag vara mitt emellan två hästbakar"
Sen följande par. Vi traskar till hagen och vid grinden böjer jag mig ner för att ta tag i plankan, då jag plöstligt ser två framben "tänk om hästen hoppar in i hagen nu, då blir jag till mos"
Vidare börjar jag starta hjullastaren. Fyller 4 st vattendunkar och hjullastaren står stirrande mittemot mig "tänk om den plötsligt skulle röra sig framåt, jag skulle krossa min ben"
"Tänk om 1000 liters vattenkanistern skulle välta just nu, när jag står här under och fyller på såvarna"
Eller när man fixar och trixar med till exempel sporrarna sittandes till häst "tänk om den mittiallt skulle hoppa till sidan"

Det finns ändlöst med "tänk om" situationer. Det är skrämmande!

Ibland känner man att det sitter löst. Men endå trotsar man sin magkänsla och spinner vidare. Varför? Det är ju så korkat. Det är ju precis så här det händer olyckor. Man blir för van. Man blir för slarvig. Det har ju gått tidigare? Nåmen dåså. Kör hårt. Livet hänger verkligen på en skör tråd. Ta vara på er dag, lev den som om den vore den sista. Vet du din mamma och pappas livshistoria? Fråga medans de lever, en dag kan det vara för sent.

Och kom ihåg: Nyfikna människor har ett roligare liv! Fråga. Människor älskar att prata om sig själva, eller hur?

Carpe diem everybody!

Min vän

Vilken känsla.

Min häst svävar. Den kan flyga. Så kändes det. Tränaren var superb. Hon sa så bra saker och med ett leende förklarade hur man ska göra med en sån häst som jag har. Den är inte lätt. Den kräver massor samtidigt som man knappt får ta tag om den. Hon visade mig en helt ny skänkelplacering, vilken var så enormt kraftfull att hästen blev så samlad att vi nästan svävade på stället. Bara av att placera mina lemmar på rätt ställe har man genast fått erfara en ny fantastisk effekt på hästen. Min häst kan. Det finns där. Och nu jäklar anamma ska det fram!

Jag känner mig så lycklig över min fantastiska vän. Hon är den hästen i mitt liv, har varit de nu i sju underbara år. Hon har levererat till hundra procent varje gång. Jag kan inte tacka henne tillräckligt. Hon är inte enbart en underbar tävlings- och träningskamrat, hon är dessutom en pärla för barn. Min dotter på 4 år kan lasta henne i transporten. Mitt hjärta smälter när jag ser dem tillsammans.

Tack än en gång min fenomenala Milky Way.

Stall Åminnes blogg

Nu har Stall Åminne skapat en egen blogg

följ den gärna, den kommer att innehålla information om kommande träningar, tävlingar etc etc


http://stallaminnesblogg.blogspot.com/

Enjoy!!

Dessa vackra varelser....

Lilla prinsen. 1 dag gammal.

En mammas kärlek

Vackra Ronja


Söta systrar, Trullan & Sumsum


Söta lilla prinsen


Kom inte för nära!

Välkommen lilla vän

Som vi har väntat, här är han:






Han är två timmar gammal på filmen... :)