fredag 25 september 2009

Du kom och du gick

...hur kan det gå så här....

Aston vilar nu på de evigt gröna ängarna och saknaden är enorm.. Min fina nya häst.. Han va så snäll och go, usch han hade så ont... herregud hoppas ingen behöver se sin häst lida så fruktansvärt som han gjorde sina sista timmar i livet... Det värker i hela kroppen och jag försöker att inte tänka på honom, men det är omöjligt, hans fina ögon bara dyker upp i mitt minne. Jag vet att jag gjorde rätt, men det känns så fel, så orättvist..

Usch... Det värsta jag vet är när en häst lider och han gjorde det verkligen... Kl 04.30 inatt sa vi adjö till honom, nu ska hans lidande sluta... Han mådde så dåligt och svettades. Fy faaaaan. Jag blir så ledsen och varför ska detta hända mig nu? Jag var så på topp! Alla hästar kändes fina och jag log av att bara tänka på Aston. Hans sätt att äta ett äpple... Små tuggor i taget...




Vila i frid min underbara gosse, nu behöver du inte lida mer...

Kram

6 kommentarer:

kaa sa...

Jag beklagar. Jag tänker på dig, många kramar! Hade han kolik?

Chricki sa...

Nä, det kan ju bara int vara sant! Styrkekramar åt dig!

Anonym sa...

Fy vad jäklit, när du hittat en häst som for rakt in i ditt hjärta sådär på en gång...men inte kan man se dem lida, vad fick han för fel?

Kram åt dig Rita<3

Camilla o Tuffe

Rita sa...

Tack alla..
Han hade kolik symptom på kvällen och det blev bara värre och värre, vi kämpade med han i 4 timmar tillsammans med veterinären och kl 02 fick han lugnande, jag kom tillbaka ca 3 tiden och han var mycket sämre, svettig och trött, rullade sig, steg upp och flämtade. Till sist steg han inte upp utan flämtade och stånkade av smärta.. Då tog jag det tunga beslutet. :( Du har helt rätt Camilla.. han gick rakt in i hjärtat på mig.. och nu är han borta..

Anonym sa...

Sorgligt. Så onödigt. Värst när man inte kan göra något och måste ta ett så tungt beslut. Jag känner med dej. Kram!

Anonym sa...

Ojoj Rita!!
Så himla tråkigt... Lider med dej! Kram och hoppas att du snart kan hitta den häst som du så väl förtjänar!
Kram Petra