Hjälp till!

Tyfonen Haiyan.

 

Vindhastigheter mättes upp till över 100 m/s. 100m/s!! Hur hårt blåser det inte då? Helt sjukt, jag minns att på en vindhastighet på 20m/s viker sig björkkronorna och skottkärran som lämnats ute blåser omkull. Men hundra meter per sekund är ju sjukt.

Varför ska alltid naturkatastrofer slå till där människor är som mest utsatta? Miljoner med fattigt folk bli drabbade, deras familjer splittras och deras redan knaggligt uppbyggda skjul liknande hus slits med vinden och vattnet. Vart tar man vägen? Vad gör man då mobilnätet och allt annat slås ut? Vattnet är slut! Hur matar man sina barn? Det är ju för vidrigt.

 

Jag kan inte låta bli att tänka på alla filippinska mammor och pappor som sliter och har upplevt sådant som ingen förälder borde uppleva, förlorat sin barn, förlorat sina hem, förlorat sin trygghet. Barnen är utan både mat, vatten, torra kläder, i vissa fall inga kläder... vilken katastrof.

Eller de filippinska småbarn som förlorat sin mamma eller pappa.

(Och här hemma i trygga Finland är diskussionerna i full gång angående våra barns vacciner. Suck.)

 

Ge ditt bidrag, man mår bra när man kan hjälpa utsatta människor!

Att ge en liten peng till Röda Korset är inget som drabbar dig ekonomiskt, hjälp till!

 

Finlands Röda Kors

 

När jag blir stor ska jag ägna min tid åt att hjälpa barn i världen, barn ligger mig varmt om hjärtat, lika varmt som hästar och jag har en hemlig dröm om att stå där med mat och kläder till fina barn runtom i världen. De kläder som jag har packat i påsar här hemma skulle jag utan vidare ge vidare till de små behövande guldklimpar i Filippinerna. Utan att blinka.

Barn har inte valt att födas och det är vi vuxna som ska se till att de har det bra...

Trebarnsmora på hoppträning

Igår var jag och min finnhäst på hoppträning. Vi fick minsann jobba. Min häst blev lite trött efter uppvärmningen, men jag tycker det är bra man får jobba igång hästen ordentligt. Vi började med skänkelvikningar i skritt både till vänster och till höger, samt öppna i trav på följande långsida. Jag älskar öppna. Öppna måste vara den bästa övningen till en häst, speciellt min, som gärna springer med bakbenen på innerspår. I alla gångarter. Han är en riktigt sned kuse, speciellt i vänster varv.

Sedan blev det dags för galoppen. Vi skulle öka galoppen rejält, för jag vet, att vi ryttare i Finland inte galopperar på ordentligt. Tyvärr är det så att min finnhäst blir fort stressad och nervös när man driver på honom i galoppen (kanske då jag "tramsgalopperar" mest hela tiden), vilket gör att man får vara noggrann med halvhalterna.

Vi galopperade tre bommar på volt, i olika växlar. Gick väl sådär, jag fick inte in rytmen och jag testade allt, kortare vägar, längre vägar, ett annat tempo, men hur jag än gjorde trampade han på bommarna, skuttade av för tidigt eller tog ett sånt där irriterande extra steg innan bommen så man känner hur ryggen knuffar en ur sadeln :) Och inte höll vi galoppen heller, vi bröt av till trav nu som då, katastrof! Men å andra sidan har ju inte haft tid att träna så värst mycket, jag tog det på min "mammadispans"

Hoppningen gick bra. Vår hopptränare är finurlig. Hästarna skulle vänta och lyssna men ha en stark galopp. DET är svårt, att få en lugn och drivande häst som inte blir stark på hinder, utan kan galoppera med en bra galopp utan att rusa. Vi fick till några fina avstånd och snygga hopp, jag och min finnhäst.