Jag är bebissjuk!

De finns så många söta mammor med deras söta barn. Det är skrik och stress men inget är bättre än att skapa en egen, ny bästis till sig. Man får vara barn igen! Jag blev ju mamma endå relativt tidigt (22 år) och nu är nästa på kommande. Känns bra att det är sex år mellan barnen så hinner man leva sitt liv innan nästa. Det känns bra i alla fall. Jag känner mig redo för nästa!
Idas intresse för hästar har dessutom ökat kraftigt. För att vara min dotter har hon ridigt väldigt lite... När man har hästar som jobb är man kanske inte riktigt lika engagerad i hennes ridning. Ännu. Hon är ju endå bara sex år och i den åldern ska ponnyn och ridning vara på skoj. Men sen, när hon blir äldre, då ska hon få en super ponny som heter typ Billy Boy och hoppar sjutusans. Bråkar ponny jäkeln hoppar mamma på ryggen och visar hut :-) Jag ser oss nog ute på de finländska vägarna i framtiden med ponnisar i lastbil och med mammor, pappor mommor och moffor i släptåg.
Kanske kanske inte.

Surfade just runt på olika bloggar och lade märke till att det är väldigt längesen jag skrev något själv. Svårt att hålla sin blogg vid liv tycker jag medans andra skriver för fulla muggar. Jag tycker jag har väldigt fullt upp och borde ha en hel del att skriva om, men vem skulle bry sig vad man har för sig, egentligen? Eller så har jag fel, folk är ju väldigt nyfikna.


I vilket fall som helst har vi tre: Knatte Fnatte och Tjatte (läs Tove Tane Rita) dragit igenom ett par träningstävlingar här på stall åminne och inbjudan och resultaten kan man hitta på stallets egen "blogg", egentligen är det ju mer som en nyhetsslinga. Vi tycker det är jätte roligt att ordna tävlingar och folk tycker detsamma hoppas jag. Vi är ju utbildade allihop. Tove är nationell banmästare som hoppdomare och Tane är hoppdomare samt steward och jag själv är banmästare. Det enda som fattas nu är väl dressyrdomarlicens??


Själv är jag nu i sjätte månaden och det driver mig till vansinne. Jag är en rastlös person som inte kan sitta still och ofta jobbar tills svetten lackar och det frustrerar mig så att jag inte kan ta i och jobba för fullt. Är faktiskt gravid där på bilden då jag hoppar Suspori, men då var han stor som en ärta kanske..Tror inte jag visste om det då. :)

Och att inte få rida... Gud vilken tortyr. Man blir en riktig surkärring!



Jag känner mig mer gravid nu än den gången med Ida och denna här bebisen (som för övrigt är en pojke) är eller känns större och rör på sig mer. Hur gulligt som helst, men nog blir jag vansinnig på han ibland. Nå ut ska han i januari och bättre månad finns inte! Då ska jag minsann rida och köpa en till tävlingshäst, fälttävlanshäst ska det vara och den ska helst ha gått *- eller **- stjärnigt i fälttävlan. Funderar på en resa till England, där drunknar man i fälttävlanshästar. Skulle vara intressant att besöka Badminton och Burghley, två stora fälttävlansbanor i UK. Får se får se får se, drömma kan man.
Här nedan är tex en av de 20 hästar jag hittills hittat där i UK, fin va? 8 åring.

If You can dream it You can be it.