Aston vilar nu på de evigt gröna ängarna och saknaden är enorm.. Min fina nya häst.. Han va så snäll och go, usch han hade så ont... herregud hoppas ingen behöver se sin häst lida så fruktansvärt som han gjorde sina sista timmar i livet... Det värker i hela kroppen och jag försöker att inte tänka på honom, men det är omöjligt, hans fina ögon bara dyker upp i mitt minne. Jag vet att jag gjorde rätt, men det känns så fel, så orättvist..
Usch... Det värsta jag vet är när en häst lider och han gjorde det verkligen... Kl 04.30 inatt sa vi adjö till honom, nu ska hans lidande sluta... Han mådde så dåligt och svettades. Fy faaaaan. Jag blir så ledsen och varför ska detta hända mig nu? Jag var så på topp! Alla hästar kändes fina och jag log av att bara tänka på Aston. Hans sätt att äta ett äpple... Små tuggor i taget...
Vila i frid min underbara gosse, nu behöver du inte lida mer...
Kram