Saknar....

.... FÄLTTÄVLAN!

Jag har gjort en start i år. EN! Det är ju ingenting!!

Jag saknar ryttarna, hästarna, campinglivet, makaroner och framför allt terränghindren!

Fälttävlan är den ultimata sporten! Dressyr, banhoppning och uthållighetsprovet. Det är ridningens Formel 1. Hästarna är så otroligt modiga. Och lojala. Och de ÄLSKAR det!

Jag har tävlat fälttävlan sen Nykarleby Cupen år 1996. Det är 13 år sen! Jag började min nationella bana år 1998 med Hagels Almandine som nu är 20 år. (Herregud...) Vi tävlade i juniorklasser. Vi fick bl.a en fjärde placering i Finska Mästerskapet för juniorer i fälttävlan, vi knep första platsen i JuniorCupen två år i rad, vann juniormästerskapet i banhoppning utomhus och helgen därpå knep vi guldmedaljen i regionmästerskapet i fälttävlan. Alma var en riktig pärla, svår men skolad. Jag red dessutom som en kratta. När jag ser mig själv rida Alma vill jag hoppa in i TVn och dra mig från hästryggen! Så illa var det. Hur fel jag hoppade henne, varför envisades jag med att dra i tyglarna innan varje hinder?! Och varför lät jag inte henne visa mig?! Dumma unge... Jag tävlade i ca 3-4 år med Alma innan jag sket i allt och drog iväg till Tyskland. Där hittade jag nästa pärla. Hon gav mig allt. Vi tävlade i 7 år fälttävlan med vinster och placeringar.

13 år sedan... det är längesen. Jag minns då jag vann en klubbfälttävlan med ett får som första pris. HAHA. Kan ni slå det?! Vem har fått en bäss som pris? :o)

Tror man börjar bli lite gammal här... sentimental kanske..?

Nu LUNCH! :o)

Ska se om jag hittar några gamla bilder på mig och Alma.

So long!